Hej, jag heter Erik

2008-07-12T07:39:00.000-07:00

Att lämna Oslo för Östersund är som att vika av från Autobahn i 180. Det kan vara skönt att varva ned, samtidigt som en sådan kraftig gir kan resultera i att bilen välter. Min bil välte dessvärre, och nu ligger jag hemma med feber, halsont och lock för öronen.

De senaste dagarna har jag spenderat framför tv:n. Det har blivit lite filmer på Canal +, några avsnitt "Deadliest Catch" på Discovery, men framförallt har det blivit 5 säsonger av "Sex and the City". Jag kanske borde skämmas, men jag gillar serien. Förutom att Charlotte verkar leva kvar på 1800-talet (vilket ger mig kalla kårar) har de andra karaktärerna något jag på något sätt kan identifiera mig med. Nu har jag den sista säsongen kvar, och efter det ska jag dricka cosmopolitans och gå på bio för att se vad som egentligen hände efter det sista avsnittet.
Även om jag inte har sett alla avsnitt än, har jag två frågor jag måste ställa.

1. Hur spelar man in en sexscen? Jag har vid upprepade tillfällen pausat avsnitt där karaktärerna har samlag. Framförallt har jag stannat bilden då Samantha har haft sex (hon är ju bara så grr*) men även då de andra strulat runt, för att kunna göra en bredare bedömning. Vad jag kan se, så har varken mannen eller kvinnan underkläder på sig. Detta ger mig två nya frågor att fundera över.

För det första, kan detta betyda att skådespelare ibland har sex på riktigt, för att göra scenen mer realistisk? Jag har hört rykten om att man ibland attackerar problemet (om man kan kalla det för problem) på det här sättet. Om så är fallet, behövs då någon sorts specialutbildning? Kan det till och med vara så att sex- ikoner som Jenna Jameson, Rocco och Peter North hjälper till för att göra det så intressant som möjligt? Sedan undrar jag också om kända skådespelare använder en dubble som spelar in vissa delar av deras nakenscener.

För det andra, vad måste jag göra för att få spela in en sexscen med en kändis? Måste jag gå via teater- skola, eller räcker det med att skicka ett mail till Hollywood och bifoga bild?

2. Varför har ingen kommit på det geniala idén om att låta två serier gästspela mot varandra i några avsnitt? Nu är det för sent, men tänk nåt i stil med "Entourage" möter "Sex and the City". Samantha kunda ha en flört med Vince, medan Johnny Drama terroriserar Miranda till den grad hon ordnar ett besöksförbud mot honom. Samarbetet slutar med att Vincent lämnar Samantha då det aldrig skulle kunna fungera eftersom Samantha och Miranda är bästa vänner.

Vart kommer bubblorna i ölen ifrån?

2008-07-10T03:30:00.000-07:00

Bollade över frågan till allmänt- delen på kolozzeum.com/kolozzeum, och muskelbyggaren ger svar på tal:

Originally Posted by Muskelbyggaren
Varifrån bubblorna kommer kan ju liknas vid vad som händer när man låter saltvatten dunsta, varifrån kommer saltet som blir kvar på botten? Det syntes inte i vattnet från början därför att det var löst i vattnet, till synes uppslukat. Samtidigt måste det funnits någonstans när det fortfarande var löst i vattnet. Men var?

Jag funderade själv på precis detta häromdagen. Det märkliga är ju som sagt att bubblorna verkar uppstå från ingenstans. Ölen ser ut att fylla all rymd i glaset, skulle de då vara extremt sammanpressad syrgas? Det låter ju märkligt att man endast genom att öppna kapsylen kan läta på trycket så pass att bubblor som tidigare var fullkomligt osynliga nu uppenbarar sig i en rasande takt.

Svaret ligger ju i att det vi ser som en "solid" vätska som uppfyller hela glasets rymd, i själva verket utgörs till mer än 99% av rent tomrum. Även det hårdaste stål består av atomer. Och en atom kan i skala liknas vid en stor aula, där det i mitten finns en atomkärna som i exemplet skulle ha storleken av ett sandkorn där elektroner rör sig runt kring detta sandkorn på avstånd som sträcker sig ända ut till väggarna i aulan. Poängen är att det i större delen av denna rymd är helt tomt. (i genomsnitt, för att vara mer korrekt) Då ser man att det ändå fanns gott om utrymme för bubblorna att "gömma sig" i ölen innan det att flaskan öppnades.

Hjärt- och lungräddning

2008-07-09T05:23:00.000-07:00

Jag är som ett radiostyrt flygplan i tusenkronorsklassen. Kul som fan att flyga, men total radioskugga efter man mister kontrollen. På allmän begäran (sms från tjej!!!! [:)] !!!) ska jag försöka hålla bloggen levande. Detta får dock ses som det sista återupplivningsförsöket. Funkar det inte, har jag i alla fall haft en ursäkt för lite mun- mot- mun, vilket inte är helt fel.

För en vecka sedan var jag i Skåne. Det var trevligt. På onsdagen bestämde vi oss för att åka in till Malmö. Personligen gillar jag inte riktigt Malmö, men shoppingen är bra och glassen god, och så länge tjejerna där är tysta måste de höra till sveriges vackraste. Innan det var dags för hemfärd bestämde vi oss för att åka ut till "Turning Torso" och dinera.

Jag körde bilen, och hittade ganska snabbt en parkeringslucka. Egentligen var där två som var lediga, men då bilen till höger hade parkerat en bit in på en av de lediga luckorna, bestämde jag mig för att parkera över båda för att skapa lite utrymme. Bakom oss kommer då några ungdomar i en liten Wolksvagen. De frågar snällt om jag kan parkera längre ut till höger så de också får plats. Inga problem, tänker jag, och ställer mig så nära den redan parkerade bilen jag kan.

Efter att ha fått lite mat i magen är det dags att bege sig tillbaka till Åhus. Då vi kommer tillbaka till bilen, ser vi att föraren av bilen till höger om oss, den som parkerat en bit in på vår ruta, har lämnat en småtrevlig uppmaning på vår vindrutetorkare. Jag citerar:

Hallo ditt Jävla kukhuvud!
Parkera inte så Jävla nära! du
Måste vara helt Jävla
iQbefriad! Hoppas Repan
i lacken glädjer dig!
och att du lär dig
av dina misstag!
Ha en dålig dag!!

Vi hittade ingen repa. Kul var det hur som helst.

Dags att reda ut några saker!

2008-06-08T01:47:00.000-07:00

Tre till antalet är de frågor jag gått och grubblat på sen jag lämnade Oslo i onsdags. I morgon, när jag åter sätter fot i "Tigerstaden" vill jag ha dessa spörsmål besvarade. Till hjälp har jag, förutom ett brinnande intresse för att reda ut saker, även en dator med den starkaste google- versionen i världen, fyra liter fun light (cassis noir), ett måttband jag har bundit runt midjan, och sist men inte minst, Andy Mckees gitarrtolkning av "Africa" på repeat i bakgrunden.

Fråga 1: Hur ringer man de telefonnummer i USA, som istället för siffror har ett ord, ex. 555-BUYMENOW?

Svaret visar sig vara vad jag trodde. I USA har man tydligen bokstäver på knapparna, precis som på mobiltelefonerna. Ordet slås på T9- kommando. Ska man ringa 555-BOYMENOW, slår man helt enkelt 555-28963669. I detta nu inser jag att även den fasta telefon jag har brevid mig har bokstäver på knappsatsen. I och för sig är denna en Siemens Gigaset 4011 Classic, med andra ord ett riktigt monster.

Detta medför att vissa ord inte kan användas, eftersom de knappar som bildar ordet redan används på andra liknande ord. Exempelvis kan det straffa sig att beställa en del av ett djurs slaktkropp (bog), om ett homoerotiskt företag redan har öppnat linjen 555-BÖG. Jag vet, vi har inte det här i Sverige, men jag gillar allt som är lite förbjudet!!

En annan kul grej jag fann när jag googlade, var att det egentligen inte finns nummer i USA som börjar med 555-0100 till 555-0199. Detta är ett fiktivt prefix som Hollywood använder, för att eliminera riskerna att använda en riktig persons nummer.

Fråga 2: Är det vedertaget att Zinedine Zidane är en av de 10 bästa fotbollsspelarna genom tiderna?

Detta har gäckat mig under de senaste veckorna. Anledningen är att en viss person, som förblir anonym, Jonas Bengtsson, med stor självsäkerhet sagt att denna gigant inte ens platsar på top 50. Jag vet att det inte bara är jag som stör mig på detta uttalande, och för att (förhoppningsvis) bevisa motsatsen, utgår jag än en gång från google.

Efter 30 minuters letande hittar jag äntligen en lista som kan anses vara hyffsat legitim. "UEFA Golden Jubilee Poll" listar de bästa europeiska spelarna från de senaste 50 åren. Allmänheten hade rösträtt, och vid stängningdags hade över 7 miljoner röster strömmat in. Överst på listan finner man hans kunglighet, mannen med cementpannan, Zinedine Yazid Zidane! In your face Jonas Bengtsson! Jag säger inte att detta är den ultimata listan, men ska du fortsätta bråka måste du först plocka fram en lista där över 7 miljoner har röstat, som inte befräftar att Zidane är en av de absolut största. Källhänvisning hittas två rader ned.

http://en.wikipedia.org/wiki/UEFA_Golden_Jubilee_Poll

Fråga 3 var egentligen den mest intressanta, men eftersom detta har tagit mig halva dagen, hoppas jag att någon annan kan ge mig svar på det sista problemet.

Fråga 3: Vad är meningen med livet, sammanfattat med 50 ord?

Svar lämnas genom kommentar på bloggen.

Fred

2008-06-06T05:34:00.000-07:00

Det här är inte bara hysteriskt kul, utan också riktigt välgjort. Finns många episoder på tuben.

Fred Loses His Meds

"Breda gångar"

2008-06-01T23:45:00.000-07:00

Så var det bestämt, jag ska skriva en roman! Innehållet i boken har jag arbetat fram på jobbet.

I korthet kommer den handla om mig själv som en jättehybrid; hälften människa, hälften robot. Jag arbetar på ett enormt lager, där min uppgift är att plocka färdigkostruerade lägenhetshus, byggda för att husera de miljarder småfolk som lever på planeten Midgeton. Jag kom till planeten för ca 10 år sedan, då en rymdkapsel kraschlandade här. Anledningen till att jag är hybrid, är att jag var nära att dö i kraschen, och småfolket räddade mig genom att ersätta mina sviktande organ med metalliska. Detta är huvudanledningen till varför jag nu jobbar för dem.
I våra ögon är jag ingen jätte, utan det är midgetonernas som ser mig som enorm då de är pyttesmå, 2 centimeter höga för att vara exakt. Vi kan räkna lite på storleksförhållandena för att göra det mer intressant.
2 centimeter är för de fullt normalt, vi kan säga att det motsvarar 2 meter i deras värld, dvs en centimeter är 1 meter, vilket ger oss längdförhållandet 1:100.
Jag kommer alltså vara 185 meter lång.
Viktförhållandet är 1:1000, dvs 1 gram motsvarar 1 kilo. jag väger 86 kilo, vilket gör mig 86 ton tung i deras värld. Trucken jag kör blir annu tyngre, 4500 ton. Ser vi till truckens höjd, kommer den vara strax under 300 meter hög.
En truck har en maxhastighet på 15 km/h. Hastighetsförhållandet är 1:100. 15 km/h ger alltså 1500 km/h på småfolkets planet.
Gångarna jag kör min truck i är för oss 1,5 meter breda, vilket är 150 meter i deras värld. Det är här historien tar vid.

3000 ingenjörer ska korsa en av gångarna för att reparera en hiss. Då de kommit halvvägs, händer det som inte får hända. Från ingenstans kommer jag på min truck. Paniken sprider sig i gruppen, då alla midgetoner förstår hur illa det här egentligen kan sluta. Föreställ dig själv. Här kommer jag, en jätte på 86 ton, körandes en truck på 4500 ton, i 1500 km i timmen. Ingenjörerna har 75 meter till andra sidan. De vet att de inte kommer hinna över. Vad händer nu? Hur kommer ingenjörernas familjer att ta det? Kommer deras liv vägas mot de tjänster jag erbjuder planeten? Kommer de rent av gå i krig mot mig? Bara man låter fantasin få rum, kan den här boken bli precis hur lång som helst.

Tisdagskul

2008-05-27T07:42:00.000-07:00

Idag tänkte jag kora världens sexigaste människa. Eftersom jag verkar ha en ganska unik smak vad beträffar sexighet (kan inte hjälpa att alla andra är hjärndöda, och därför inte ser storheten i en tjej som Susan Ward) var det tänkt att jag skulle plocka ut den man och kvinna som toppar People respektive FHM:s listor. Efter det skulle jag, helt objektivt, bedömma dessa godingar utifrån deras fysionomi.

FHM:s lista toppas av skådespelerskan Megan Fox, fägringen som genom sin roll i "Transformers" fick oss grabbar att jubla högt. Allt väl så långt. Men sen...

Glider in på People, nyfiken på att se vilken hunk som toppar deras lista. Sprutmålar hela mitt tangentbord med mjölk då jag ser att Matt Damon (ja, du läste rätt, Matt fuckin Damon) stoltserar med förstaplatsen.

Hur i helvete ska jag kunna hålla mig borta från att göra en subjektiv bedömning, då jag måste jämföra en av världens snyggaste brudar med... ja, Matt Damon...

Där var det game, set, match. Och jag ser verkligen inte fram emot nästa års lista, som antingen kommer toppas av Danny Devito eller DJ Qualls. Eller varför inte Gary Busey. Killen verkar inte bara vara stabil som få (titta bara på Entourage) utan han har också begåvats med ett utseende som får vilken liten snärta som helst på fall. Medan jag tvättar rent tangentbordet (tack Matt!) kan du ju se själv!

Untitled

2008-05-25T03:34:00.000-07:00

I går var det stor happening i vår charmiga lilla lägenhet. Jag menar, vem kan säga nej till tacobuffé, glassdessert, schlager- finalen, ännu mer glass, hockeyfinal och en stor påse godis?

Eurovision song contest var en stor besvikelse, i alla fall om man samtycker med vad som står i de svenska dagstidningarna. Det skrivs om fiasko, om blåbärsnationen Sverige som verkar ha ramlat ned i ett bottenlöst shlager- hål. Jag håller inte med.

För det första hamnade vi på samma plats som "The Ark" gjorde i fjol. Bara det bevisar ju att det bottenlösa hålet i själva verket har en botten. Den ligger på plats 18, och nu är det bara att börja klättra.
För det andra, vi fick en 12- poängare av Malta! Det betyder att ett av länderna i Europa tycker vi hade årets bästa låt! Det är inte alls illa.
För det tredje. Vi är tvungna att kvala även nästa år. Fantastiskt positivt, då det tvingar tittarna att notera vårt skitbidrag redan i kvalet.
För det fjärde, titta på de länder vi har bakom oss. Storbritanien, Frankrike, Tyskland. Riktiga giganter. Som vi sopade banan med! I ditt ansike. I-D-I-T-T-A-N-S-I-K-T-E.

Med andra ord ska man inte alltid svälja vad de svenska medierna säger, utan tänka efter lite själv. Jag tycker mina argument ovan bevisar vilken supermakt vi är när det kommer till schlager. Se upp Moskva, säger jag bara! Nästa år kommer vi klättra ytterligare några placeringar. Fortsätter den positiva trenden, kommer vi vara stolta arrangörer av Eurovision song contest senast år 2048!

Sedan var det dags för final ett i matchserien mellan Detroit och Pittsburgh. Egentligen skulle vi ned till glädjespridarna och se det, men de hade helt tippat gått ut på krogen. Jag fick arbeta lite, och tillslut hittade jag en live stream- server där vi kunde följa matchen.

Det var länge sedan jag såg en hel match i NHL, och jag hade helt glömt bort temposkillnaden mellan denna liga och den svenska. För jävlar i mig vad det gick undan! Kanske inte så konstigt, då dessa två lag inte direkt är kända för att spela långsamt, men ändå. Matchen slutade med en solklar fyranollseger för de röda, och jag tror det här kan räcka hela vägen!

Vad händer idag då? Söndag är alltid ätardag, precis som fredag och lördag. Och onsdag. Och måndag... Jag har förhoppningar och ett tiopack negerbollar (yes, I said it), några liter iskall mjölk och en trevlig rulle. Nästa vecka blir den sista innan jag åker hem till Östersund och firar syster Anja då hon tar studenten. Det ser jag verkligen fram emot, och jag är oerhört stolt över dig Anja! Nu har du de två bästa veckorna i ditt liv framför dig. Lyd mitt råd och ta vara på de! För efter det börjar "vuxenlivet" som inte alls är så vuxet som alla säger. Titta bara på mig. Tihi.

Torsdag

2008-05-22T01:07:00.001-07:00

Igår var allting bra.
Jag behövde inte utlösa några brandlarm. Inte heller var jag tvungen att misshandla proppskåpet. Istället jobbade jag häcken av mig, precis som alla andra gjorde. Resultatet blev hemgång vid halv åtta, och finalen var räddad! Inte bara det, United vann! Drogba blev utvisad! John Terry grinade! Just då levde jag verkligen i nuet. Kunde inte ha vart lyckligare.

Men sen hände någonting. När jag skulle gå ut och plinka lite på gitarren, var den borta! Tydligen hade Kim, gitarrens ägare, varit här och hämtat den tidigare under dagen. Glädje förvandlades på en hundradels sekund till sorg. Allting gick så fort. Jag kommer ihåg hur ett åskmoln steg över mig. Allting svartnade. Tårarna rann ned för mina kinder. Sorg gav vika för ilska. Jag hatade allt. Satt på min stol framför datorn, stirrandes på tabulaturen för "Stairway to heaven". Jag hade bara ett stycke kvar av låten. Försökte vissla det. Gick inte alls. Åååååååhhhh!!!

Nu sitter jag här igen. Trodde att natten skulle dämpa min vrede. Där hade jag fel. Sitter och lyssnar på en technoremix av terminator- låten. Inte för att jag vill, men jag kan inte byta till en skön gitarrlåt. Det skulle ta knäcken på mig. Bara tanken på att höra, men inte kunna spela med. Det känns som jag har förlorat min livspartner. Smärtan är för stor. Jag drunknar i detta hav av olycka.

Champions League- final

2008-05-21T00:54:00.001-07:00

Så är dagen äntligen här. Två giganter ska göra upp. En skall två, en skall falla. Att Man U kommer vinna är redan skrivet i sten, så jag har egentligen bara två frågor.

1. Kommer finalen gå till straffar?
2. Hur ska jag göra för att hinna se skiten? Slutar 23 egentligen.

Fråga ett tänker jag inte ens ge mig in på, då jag är totalt värdelös på att spekulera i sporter (jag tippade Arsenal som Premier League- vinnare och Milan som segrare av CL)
Fågeställning två kan jag dock fundera lite över, då mitt välmående är direkt avhängande på om jag får se finalen idag.

På jobbet har vi ett system, där vi får lov att gå hem när vi är klara med dagens beställningar. Eftersom det är ganska lite att göra just nu, finns chansen att vi är klara till 21. Detta är dock inte vattentätt, så jag måste givetvis ha en backup- plan.

Igår spenderade jag någon kvart på att utforska lokalerna på Ahlsell. Det jag hittade, som var av intresse, var tio brandlarm, en metallsåg, ett proppskåp samt ett litet paket med Marylandkakor.
Skulle det vara så att vi har fått in massor med ordrar idag, har jag alltså några olika alternativ som kan resultera i tidig hemgång.

Brandlarmen är jättebra. En tändare, sen är det klart. Larmen är kopplade till ett stort sprinklersystem, och jag tror inte de kommer hålla kvar oss om alla varor är dyblöta.

Metallsågen är egentligen onödig, då vi har 8 tons-truckar till förfogande. Att ramma hyllor kan dock vara ganka farligt då det ligger riktigt tunga saker på dessa, så om jag istället sågar lite i metallstommen först, kan jag nog riva ned skiten med hjälp av ett välriktat kast med EU- pall.

Angående proppskåpet. Eftersom lagret är beroende av elektricitet, kan det också vara en idé att slå sönder det. Här är det dock viktigt att vara ganska våldsam. Vi vill ju inte att något smartskaft ska kunna reparera det sen.

Att köra en kombination av alla alternativ kunde också vara något. Då måste man dock värdera om en ökad chans för att bli hemskickad väger upp riskerna för att bli påkommen. Inte heller blir det bättre av att jag skrivit upp min lilla kupp här. Får bli att radera inlägget sen.

Kakorna då? Ja, vad brukar man göra med kakor?!

Veckoordning

2008-05-19T02:25:00.001-07:00

Måndag: Gå till jobbet, boka biljett till Östersund

Tisdag: Gyma, gå till jobbet, fortsätta på låten till Stina P.

Onsdag: Gyma, gå till jobbet, CL- final, färdigställa låten till Stina P.

Torsdag: Gyma, gå till jobbet, handla, framföra låten till Stina P.

Fredag: Gå till jobbet, ta en fredagsöl, bli salongsberusad, inse att Stina P inte gillade låten, tycka det är skitjobbigt att inte kunna vara alla till lags.

Lördag: Äta lördagsfrukost, skriva om låten till Stina P. Framföra låten som nu är mer "kärleksfull". Få en dansk skalle till svar med motiveringen; Kärlek behöver inte sjungas "Stina du har så fina... de vill jag smeka när jag med dig leka... Reflektera över varför inte sex, drugs, rock´n roll och en naken Stina P är kärleksfullt. Bomma utgången, somna i soffan.

Söndag: Vakna upp bakfull, må dåligt, hata mig själv för att jag alltid skapar så hjältegrymma förutsättningar för en ok söndag. Lova mig själv att skriva en annorlunda veckoordning för nästa vecka.

Vilodagar

2008-05-19T01:39:00.000-07:00

Ibland måste man ge sig själv ett break. Jag har försökt skriva saker, men det har alltid slutat med att jag raderar inlägget, då det bara blir skit.

Först skulle jag skriva om 17e maj, den enda dagen på året då man inte vågar visa sig i Oslo som svensk. Jag hade skrivit ned säkert 10 anledningar till varför denna dag är djävulens påfund. Precis innan jag skulle posta inlägget, ångrade jag mig eftersom jag inte vill framstå som en idiot, och förolämpa alla norrmän som läser här. Nu i efterhand ångrar jag mig.

Jag är en idiot! Jag vill förolämpa folk! Kanske inte just norrmän, men varför skulle jag ångra mig? Norrmän tar nog inte mer illa vid sig än vad andra gör. Dessutom har man mycket gratis då man ska kränka våra fränder i väst. De äter ju för fan våfflorna med gräddfil, sylt och brunost...

Sen försökte jag skriva om helgens bravader. Vi hade två underbara förfester hos oss fredag, lördag, men det är inte lätt att publicera något, då det tar 5 minuter för varje bild att laddas... Det var dock urspårat värre.

Det sista jag försökte skriva om, var varför varje söndag är missär, och varför jag inte orkar ta tag i saker. Det blev dock lite för tungt, då jag var alldeles för ärlig mot mig själv. När inlägget var klart satt jag nästan och grinade, så även de raderna fick se sig slagna av delete- tangenten.

Nu sitter jag här, iklädd morgonrock och med gitarren i knäna. Jag vill verkligen hålla bloggen levande, och jag tror inte att det är någon fara. Alla måste få ha off- dagar, och nu har den här bilen gått på tomgång alldeles för länge. Dags att varva sönder skiten!

Att fånga dagen

2008-05-15T07:46:00.000-07:00

Ok, äntligen dags för ett seriöst inlägg! Jag ska göra mitt bästa för att hålla det på rätt nivå, så jag påminner redan nu mig själv att avsluta med en ordkoll så varken "bröst" eller "ligga" finns med.

För två dagar sedan fick jag låna en bok av Jonas. Titeln är "Älska dig själv", och hur självgott det än låter, kan jag med handen på hjärtat säga att den givit mig mer än någon annan bok. Och då har jag bara kommit till kapitel fyra. På baksidan av boken kan man läsa:

Känner du dig handlingsförlamad, osäker och deprimerad? Plågas du av skuldkänslor eller ångest? Tycker du dig sitta fast men vågar ändå inte satsa på något nytt? Skjuter du upp saker och ting till i morgon, nästa vecka, nästa år? Den amerikanske psykologen Wayne Dyer hjälper dig att förstå varför du reagerar som du gör och ger dig samtidigt lättföljda råd om hur du skall kunna bli kvitt dina problem. I likhet med många omvälvande idéer är Dyers tes anmärkninsvärt enkel. Du bestämmer över dig själv! Vi har bara detta enda liv. Sluta upp med att undra över vad andra tycker och tänker - lev ditt eget liv i stället ! Bestäm dig för vad du vill och följ det ! Varför vara olycklig när möjligheterna att vara lycklig - på dina villkor- är oändliga?

Boken handlar alltså om jakten på lycka, och beskriver hur lyckan hjälper oss att leva i nuet. Det finns två anledningar att jag tar upp just deta ämne på bloggen. Den ena är att jag vill omformula boken med egna ord, då det hjälper mig att förstå bättre. Den andra anledningen är att jag vill dela med mig av Wayne W. Dyers tankar, eftersom jag anser att det är varje människas plikt att leva livet fullt ut. Jag kommer att lägga in lite egna tankar och reflektioner med, men grundidéerna kommer från författaren. Det här blir bara en liten introduktion. Jag ska försöka uppdatera emellanåt, då jag känner att en fördjupning är på plats.

---------------

Mitt huvud går ständigt på högvarv. Antingen tänker jag på saker som varit, eller så funderar jag på framtiden. Jag har märkt att detta inte bara är tidskrävande, utan att det framförallt blockerar mina möjligheter att ta vara på det som sker just nu. Att leva i nuet är extremt svårt, och med alla "då" och "sen" i huvudet är det omöjligt. Med hjälp av boken har jag hittat visa saker som motarbetar mina ambitioner att ta vara på nuet, och jag ska försöka analysera dessa för att se varför jag resonerar som jag gör. Vet jag det, har jag givit mig en chans att åtgärda dessa, och då ligger lösningen betydligt närmare till hands.

Är det något jag är, så är det handlingsförlamad. Detta betyder inte att jag är oförmögen att utföra alla tänkbara handlingar, utan att det finns vissa saker, stora som små, som jag vill men inte vågar ta tag i. Ta den söta tjejen jag såg för några dagar sen. Jag satt bakom henne på tunnelbanan, och respektlös som jag är, lyssnade jag på hennes mobilsamtal. Hon var så otroligt positiv, och hennes utstrålning smittade av sig på mig. Måste jag säga att hon var brutalt vacker?
Där sitter jag alltså. Hade jag levt i nuet, hade jag tagit kontakt med henne så fort hennes samtal tog slut. Men icke sa Nicke.

Tänk om hon inte vill prata med mig? Gosse, skulle jag göra bort mig då eller! Nej, nackdelarna överväger fördelarna, så jag lyssnar på musik istället.

Nu i efterhand ångrar jag mig. Jag försöker att inte tänka på det, men det är så lätt att bli överanalyserande. Hade vi klaffat? Hade det till och med kunnat sluta i en fika på stan? Hon var vacker alltså...

Anledningen att jag inte agerade i det här fallet beror på dåligt självförtroende. Dåligt självförtroende kommer från behovet av andras gillande. Detta är något som kommer från vår egen kultur. Redan som liten lär vi oss kolla precis allt med mamma och pappa innan vi gör det. Vi vill veta att det är ok, för att inte förlora någons gillande genom en handling på eget initiativ.
När jag valde att inte inleda en konversation med den där söta tjenen, var det för att jag var rädd att hon inte skulle tycka om mig (dissa mig med andra ord). Rädslan för att inte vara omtyckt hindrar alltså mig från att leva i nuet. Hur ska jag råda bot på detta? Enkelt. Jag ska älska mig själv!
Genom att älska mig själv, kommer jag släppa min rädsla för att inte få den respons jag hoppades på, eftersom jag redan är säker i mig själv.

Älskar man sig själv, leder det blandannat till att man slipper vara handlingsförlamad, och det leder i sin tur till att man kan ta vara på väldigt många tillfällen man annars missar. Exemplet ovan var bara ett av många exempel där det visar sig att ett problem ofta bottnar i dålig självrespekt.

Att lära sig älska sig själv är både en lång och komplicerad vandring. Är det någon som är intresserad av denna lärdom, kan jag verkligen rekomendera boken. Har du läst det här, och undrar vad jag egentligen pratar om, ska jag nedan uttrycka mig lite annorlunda.

Läs boken och du kommer öka dina chanser till att få... spela kort... Tur man avslutade med en ordkoll.

Onsdag

2008-05-14T09:37:00.000-07:00

Så sitter man här igen. De senaste inläggen jag skrivit har kanske varit en smula oseriösa, och jag vill så gärna väga upp dem med i alla fall ett inlägg som osar allvar. Helst ett som inte tar upp kärlek, och allt vad det innebär.

Men det enda jag kan tänka på just nu är bröst, riktigt feta bröst!!!

Dessa tankar är ett resultat av en väldigt orolig natt, där jag sov max 4 timmar, uppdelat i 45-minutersintervaller. Varför jag hade svårt att sova vet jag inte, men jag kan uppriktigt säga dessa småperioder av sömn gav mig sjuka drömmar.
I en av dessa var jag ute i skogen, iklädd Robin Hood- mundering. Hittills var ju allt normalt, men efter att ha strövat runt i kanske 20 minuter, kom jag in i en tät dimma. Det var kanske inte Lützen -1813, men den var tät nog att dölja den vegetationsförändring som ägde rum. För nu var det inte längre skog, utan istället ett enormt åkerfält.
Jag stod i mitten och runt mig var ett storskaligt krig i full gång. Jag vet inte vilka det var som krigade, men jag kommer ihåg att det bara var tjejer. Tjejer som hade sjukligt stora bröst. Faktum är att de var så stora att de inte kunde gå upprätt, utan istället kröp och fäktades på alla fyra. Efter ett tag kom dimman på nytt och svepte iväg dessa fantasimänniskor.
Kvar stod jag. Även om jag visste att jag var inne i en dröm, kändes det helt galet. Efter att dimman försvann var det bäcksvart. Marken var borta. Jag bara föll rakt ned i ingenstans. Det kändes så verkligt. Efter ett tag såg jag mark. 100 meter kvar och jag accelererar fortfarande. 50 meter och jag känner hur ont det kommer göra. 40 meter. 30, 20, 10, bang!!! Jag vaknar.

Någon som ens orkar försöka tyda?

Jonas Bengtsson Tribute

2008-05-12T03:17:00.000-07:00

Jonas har förmågan att alltid få mig att dra på smilbanden, så det kändes helt naturligt att framföra en låt till hans ära. Tack för de stunder du givit mig älskling!

Jonas Bengtsson, One Love

Ny applikation på Facebook!

2008-05-12T01:37:00.000-07:00

Nu har jag fått en sån där snilleidé igen! De flesta tillämpningar på Facebook är totalt värdelösa, och det tror jag alla kan hålla med om.

Ta "top friends" till exempel. Vad är det för jävla dagisnivå? Man borde inte känna ett behov efter att visa alla vem eller vilka (i vissa fall kan det handla om ett 50-tal personer man är "bästis" med...) man tycker om extra mycket. Det skapar bara avundsjuka hos andra (vilket också bevisar att några aldrig vuxit upp från lekskolan).

Eller ta "pirates vs ninjas". Vad fan, kom igen. Jag har faktiskt bättre saker för mig, än att anordna fiction fights där resultatet är helt slumpmässigt. Hade man fått se två personer, utklädda till ninja och pirat, göra upp tills bara en står kvar, hade jag kunnat tänkt mig att slänge ett extra öga.

Det finns dock en applikation som gav mig min idé. Just programmet i sig är ganska värdelöst, medan namnet på det är hyperintressant, vi pratar om "Where I've been". Det hela går ut på att pricka in sina tidigare resemål på en karta, allt för att skryta över vilka länder man har besökt. Helt värdelöst alltså.

Så vi tar namnet, ändrar det lite för att inte begå något brott (säg att vi kallar det för "Where I've been in") och voilá! Idén är kläckt!

Här skriver man helt enkelt upp alla man har legat med. Programmet samkör alla vänners lisor med din egen, och nu kan vi enkelt se vilka som är buksvågrar. Eftersom man också skriver in datum då aktiviteten ägde rum, kan vi även se vem som var pucketta. Allt kommer vara lättöverskådligt i form av ett träd.
För att folk inte ska känna sig utelämnade, kommer man vara tvungen att göra en egen lista innan man kan se sina vänners. Ju fler detaljer du lämnar ut, desto fler bonuspoäng får du. Dessa poäng kan sedan användas till att köpa tröjor med texten "I said it, and Im proud of it!"

Detta program kommer samköras med en annan tillämpning, nämligen "Where I want to be". Här listar man personer man skulle vilja ha samlag med. Nu parallellkörs de båda programmen för att se om någon kompis har vart där man vill vara. Är det så, kommer ett meddelande automatiskt skickas till den vännen, som nu kan coacha dig lite på vägen!

Jag kan tyvärr inte programmering, men om någon känner sig manad, får du gärna bli min partner! Arbetspartner that is, för vill du ligga med mig får du vänta tills programmet kommer ut!

Parkhäng, utgång och en full Jonas

2008-05-11T08:24:00.000-07:00

Glädjen var enorm då jag vaknade upp pigg. Fredagen var både blöt och jäkligt rörig, så det kändes som ett smärre mirakel att mitt huvud var där jag var.

Efter att ha släpat mig ned på stan och köpt ett linne, bar det iväg till Sofienbergsparken. Att det var mycket folk där är ingen överdrift, utan snarare motsatsen. Det kändes ganska naturligt att ta en öl direkt, då stämningen nästan krävde det.

Allt efter att tiden gick, strömmade nytt folk in. Christian var såklart där, stekare som han är.

Alex och Trygve var redan på plats när vi kom, parklejon som de är.

Kalle kom han med, såklart! Här samtalar han med autraliensaren Aron.

Joel och Peter agerade grillmästare. Ni gjorde en stabil insats grabbar!

När magen äntligen var mättad fanns bara en sak att göra, nämligen parkhänga!

4 timmar, 6 öl, två myggbett och en borttappad nyckel senare var det dags att bege sig hem för lite personlig uppussing. Trodde jag, för helt plötsligt fann jag mig själv sittandes på en uteserverig tillsammans med Jonas, Gustav, Jakob och deras arbetskompis Mats. Nya rundor beställdes in, och vi började alla känna hur skönt det var att komma in i andra andningen.

Nu skulle vi egentligen till Frognerparken och träffa Jonas arbetskompisar, men tiden var inte vår vän för tillfället. Istället styrde vi kosan mot Mari o co för lite förfest. Jag måste erkänna att man var lite svårstartad efter att ha solat sig hela dagen, men när vi väl kom igång, kom vi igång på allvar!

Vi hade ett jäkla jobb med att bestämma vart vi skulle gå ut, men efter många om och men föll valet på "Livingroom". Inget dåligt val med tanke på att det verkligen var fullt ös, medvetslös där inne.

Dagen avslutades på Burger King, där jag äntligen fick kramas lite. Med vem? Tror du? Joel och Rickard såklart. Det var nu någon gång som Stina ringde till mig. Tydligen hade Jonas blivit utslängd från Livingroom, och nu gick det inte att få tag på honom. Vi var faktiskt ganska oroliga ett tag. Mobilen var avstängd, och för varje gång vi försökte ringa steg oron i kroppen. Tillslut, efter kanske 30 försök, svarade han dock. Tydligen var han någonstans på Universitetsgate, nära Adecco.

Jaha, tänkte vi och började vandra. Väl där fanns såklart ingen Jonas Bengtsson. Jag och Stina var båda på fantastiskt dåligt humör, och att sitta där gjorde inte saken bättre. Vi ringer igen. Jodå, han är tydligen fortfarande på den här gatan. Tror vi, för det är inte helt lätt att förstå vad han menar. Efter att ha väntat en timme, kommer tillslut Jonas.
Vilken syn, säger jag bara! Han har köpt en hamburgare, modell större, på nåt ställe, och eftersom mannen i fråga är glutenalergiker, kan han inte äta brödet. Detta har han löst brilliant genom att äta själva köttbiten med högerhanden, samtidigt som han håller brödet med vänster och slickar upp dressingen. Tydligen kan man slicka med mer än tungan, för hela ansiktet är helt och hållet indränkt. Genast blev man på lite bättre humör, Jonas har förmågan att få en att skratta, i alla situationer.

Summering av en galen helg...

2008-05-11T05:48:00.000-07:00

Fredag var tänkt som en lång förfest inför lördagen. Men som vanligt spårade den, precis som alla andra fredagar har gjort.

Kvällen inleddes hemma hos den fantastiska fyran, som dagen i ära hade fått besök i form av Henrik och Malin.

Att sitta med en öl i handen och se se solen gå ned, är som hämtat ur ett avsnitt från Sunset Beach, och nog kände man sig lite som Ben när man satt och suktade efter sin alldeles egna Meg.

Som vanligt var det mycket kärlek hemma hos grabbarna grus.

Efter att solen hade gått ned, var det dags att damma av exbåxet och spela lite fotboll.

Halvjuggen Darko vet hur en boll ska sparkas, så honom rådde ingen på.

Kanske inte var så konstigt, då motståndarna var tvungna att sitta bredvid Malin. Kan inte vara lätt att koncentrera sig på spelet då hon sitter så nära och är så snygg!

Sedan bar det iväg till Stravinski, där vi inte bara fick gå in på lista, utan också fick ett vip- bord, skumpa och gratis drinkar. Jag vet att jag ser bra ut, men kan det verkligen vara det som fick barägarna att bjuda oss på allt det?!

Skål!

Här slutade min kamera fungera, men jag kan säga att kvällens sista 3 timmar spenderades på dansgolvet. Total lycka! Nu var det bara att gå hem, sova ruset av sig, och ladda om för morgondagen. Parkhäng stod på agendan, och finväder var utlovat!

Så har man blivit befordrad...

2008-05-09T11:08:00.000-07:00

...till vice teamleader på jobbet!

Tydligen besitter jag den unika egenskapen att våga säga ifrån då jag tycker "någon gör ett dåligt jobb".

-----------

Kenny blev den första att få en uppläxning.

Han blev även den andra.

Efter att blivit tillsagd för andra gången, tog han åt sig av kritiken och nominerade sig själv till vice- vice teamleader. Jag tänkte att två är bättre än en, så varför inte!

Vardagliga observationer

2008-05-09T10:07:00.000-07:00

1. När bokaffärer har böcker stående utanför butiken, är alltid barnböcker de som står längst fram. Smart tänkt då ingen människa med en gnutta moral väljer att stjäla Nalle Puh eller Bamse.

2. Duvornas parningssäsong är i full gång. Det är knappt att man vågar gå genom Grönland längre, då man riskerar att bli attackerad av kättjefulla alfa- hanar som känner sig hotade. Jag lade 30 minuter av dagen till att studera deras rörelsemönster. Hanar som jagar honorna på avstånd får anses som ganska lugna, medan de som är mer närgångna och dessutom cirkulerar runt bytet får betraktas som riktigt passionerade, på gränsen till våldsamma.

3. Det har slagit ut rejält i Oslo. Helgen kommer bli underbar, framförallt då vi är lediga på måndag. Två utekvällar och tre dagars parkhäng är inplanerat, så bara vädret fortsätter visa sitt bästa leende ska det här bli bra!

4. E, B, Asus2 är en underbar ackord-serie om man spelar B som 799877. Jag känner att det här kommer bli en riktig partylåt i sommar, bara jag kommer på en fin text, en passande brygga och en refräng som verkligen sätter sig. Kan jag dessutom hitta någon som vet hur man håller ton, kan det här bli en dundersuccé!

Då ska vi se här igen...

2008-05-07T01:21:00.000-07:00

I mitt första inlägg avslöjade jag sanningen bakom bloggen. Mina förhoppningar var att få ligga inom en snar framtid, men tyvärr har dessa inte infriats. Nu har sidan snart haft 300 unika besökare, så nåt måste ha gått fel på vägen. Dags att utreda om vad som egentligen hänt.

Av 300 besökare lär runt hälften vara av det kvinnliga könet. Av de 150 som blir kvar, kan jag uppskatta att jag inte känner hälften. Bara här har vi alltså 75 potentiella sexpartners. Av de 75 jag känner kanske 20, max 25 är personer som bara är att glömma. De jag kan glömma är folk över 50 (ja, jag är väldigt selektiv) kompisars systrar och övrig släkt. Nu har vi alltså 125 tänkbara motspelare kvar i leken. Lägg därtill ett tiotal män, som efter en riktigt blöt kväll, ser så pass bra ut att placerar sig med de där 125. Då var vi uppe i ett sluttal på 130- 135 personer. Vänta förresten. Har jag så många som 125 tänkbara partners känns det överdrivet att gå på killar med, hur snygga de än må vara. Vi tar bort dem.

På grund av de grova uppskattningar jag gjort, bör felmarginalen ligga på runt plusminus 100 (förmodligen minus). Då återstår 25 - 225 personer, som jag rent teoretiskt skulle kunna idka samlag med. Förmodligen är det 25 vi pratar om...

Ok, vi har alltså 25 personer. Jag har statistik på hur många procent av besökarna som kommer från Norge. Det är runt 50%. Av dessa 50% kommer säkert 25% från Oslotrakten. Tar vi med byar i närheten, höjs talet säkerligen till 40%. Det ger oss siffran 10, så länge ingen är desperat nog att åka in till Oslo bara för en kväll.

Av dessa 10 kan jag uppskatta att 5 har flickvän, så de kan ju uteslutas direkt. Nu har vi alltså fem personer kvar... Hur många av de här 5 skulle kunna tänka sig lite skoj efter att ha läst det här inlägget, utan att framstå som extermt billig? Med största sannolikhet ingen.

Vilken paradox! Bevisligen har jag förstört mina chanser genom att skriva det här, samtidigt som jag måste få tjejer att förstå att jag fortfarande är "gametime". Nu finns det egentligen inte mycket mer att räkna på, då 0 är ett ganska tråkigt tal.

Blir väl att ta in de där 10 killarna igen...

En vanlig dag på Ahlsell, Ulsrud

2008-05-06T15:53:00.001-07:00

Den senaste tiden har bloggen mest handlat om fester och fritid, vilket jag tycker är
lite missvisande. Någonstans måste ju pengarna jag bränner komma ifrån, och självklart är de ett resultat av min heroiska arbetsinsats på Ahlsell. Jag ska nedan försöka dokumentera vad jag egentligen gör, och visa bilder på fräcka truckar!!!

------------------

För att ta sig ut till arbetsplatsen måste vi ta tunnelbanan. För att fördriva tiden brukar vi hitta på lite olika aktiviteter, och idag föll lotten på kottkastning.

Ann- Sophie börjar.

Markus kan inte förstå att hon missar.

Hon försöker igen, den här gången lite närmare.

Nu sänker hon hon den!

Innan arbetspasset drar igång, är det viktigt att få i sig lite energi så man står sig. Idag bjöds det på glass, läsk och ett underbart väder.

Sen är det dags att köra truck! Jag tycker om truckar.

Väldigt mycket.

En annan sak jag gillar är att bli fotograferad med min högerarm närmast kameran. Det skapar en optisk illusion över min kroppsbyggnad, vilket gör att mina armar ser större ut än vad de egentligen är.

Jak är dock inte den enda som gillar att spänna mucklerna.

Burd behöver inte späna något, då han redan är fotomodell- snygg.

Sen är det tänkt att vi ska jobba. Det är oftast nu som jag försvinner ett tag, vilket resulterar i att andra får göra mina sysslor. Alexandra till exempel.

Tiden då jag är "borta" brukar spenderas på bakgården. Där har jag, Joel och Gassan en hemlig klubb. Vi träffas minst en gång varje dag och pratar...

... kramas...

... och hittar på andra roliga saker.

På bakgården finns bland annat massor av kabel...

... och pvc-rör.

Efter vårt hemliga möte brukar jag gå in och se till så att packarna jobbar (det är ju trots allt vad de har betalt för). På den här bilden packar Herborg ned rök i en kasse medan Ann- Sophie övervakar.

Ungefär här brukar arbetsdagen normalt vara över, men innan vi går hem brukar vi sitta och mysa ett tag. Det tycker vi är mysigt.

Hej då!

Tjockt, naturligt hår, vågar du klippa till?

2008-05-06T04:04:00.000-07:00

I över 3 år har jag haft en väldigt tråkig hårutveckling. Först av med allt, sedan låta det växa ut igen. Detta har upprepats säkert 10 gånger.

Nu vill jag verkligen skaffa en frisyr. Problemen är dels att det kostar skjortan att gå till en frisör i Oslo, dels att jag inte vet vilka frisörer jag kan lita på.

Därför söker jag nu dig! Varken ålder eller kön spelar någon större roll, så länge du kan hantera en sax. Inte heller behöver du vara särskillt talför. Jag föredrar faktiskt att vi inte pratar över huvud taget. Ett plus är om du gillar utrymme i ett förhållande, då jag föredrar att vi ses max en gång var tredje månad.
Om mig behöver du inte veta mycket. Den enda egenskap jag känner är aktuell att dela med mig, är att jag kan sitta still väldigt länge.

Så finns du där ute, var inte rädd för att ta kontakt med mig! Jag törs lova att det här kan bli något du inte varit med om tidigare!

Sista kvällen i "Björkarnas stad"

2008-05-04T09:17:00.000-07:00

.
.
.

Så var det äntligen dags för det vi väntat på hela veckan. Jag vill inte säga att jag ledsnat på alla björkar, men det är ändå "Vårfesten" vi åkte upp för.

-------------------------------------------

Dagen bjöd på riktigt vackert väder, och det första vi gjorde var att köpa "svensk" pizza, något som jag länge sett fram emot. Måltiden avnjöts vid kanalen, där vi låg och tittade på "Paddan" som kom var femtonde minut.

Efter att la latat oss i solen kom vi på att systemet var på väg att stänga! Paniken spred sig i gruppen, och efter att svettbanden hade åkt på sprang vi de 50 meter som låg mellan oss och bolaget. Jag kom sist, då jag var alltför upptagen med att ta fotomodellbilder på mig och Erica.

Jonas och Niklas tog det också ganska lugnt, då de hade hittat varandra. Coola killar!

Efter att ölen var inhandlad, gick vi upp till en park i närheten och korkade upp. Är det sommar, har man lov att dricka innan mörkret letar sig på, så det så!
Christian hävdade bestämt att han ska minsann dricka FEM öl.

Tjeckiskt!

Jag kunde knappt tro att det precis hade slagit om till maj.

Chrille kunde knappt tro att han precis hade sett en kyrka.

Efter någon timme av ölavnjutning känns det tungt att gå, så vi funderade på att ta spårvagnen. Något snille hade tyvärr valt att dra spåren på det här sättet, så vi blev tvugna att vandra istället.

Väl hemma blev det till att mysa på balkongen ett tag.

Så var det äntligen dags att för kvällens event! Jag blev smått chockad då jag fick se hur välorndat allt var. Där fanns mat nog att mätta ett helt kompani (god mat med, riktigt god). På grillen serverades fläsk- och kycklingfilé. Låt oss inte heller glömma baren, där man kunde köpa öl för en tia, shots för en tjuga och en Jan F för 30 spänn. Vad en Jan F är, och varför den under kvällen vandrade ner i pris vill jag inte gå in på, men jag tror inte jag varit på en fest tidigare där denna "drink" har serverats.

Jonas var så exalterad över maten, att han började modellera. Jag tände på det.

Christian har alltid varit lite sugen på mig, så när han såg att Jonas lyckades få min uppmärksamhet, ville han också försöka. Inte riktigt lika lyckat.

De här damerna var dock riktigt heta :)

Den här bilden skall handla om Jonas och nån syrra till nån på festen. Bedöm själva vad han menar.

Random partybilder:

De sista 3 timmarna spenderade vi nonstop på dansgolvet. Lyckan var total.

Jag har många fler bilder från helgen. Men med tanke på min dagsform, känns det överambitiöst att fortsätta sitta vid datorn. Det jag behöver nu är en lång dusch och någonting att äta. Den här bilden får stå som bevis på att jag är sliten.

Tack alla för en kanonhelg!

Nu måste jag få rasa lite

2008-05-04T02:13:00.001-07:00

Jag vet att många har åsikter om den svenska polismyndigheten. Det har aldrig funnits en situation där jag har behövt en polis, så jag har egentligen aldrig kunnat ha en egen åsikt. Inte förän idag.

Vi hade precis köpt oss några öl, och satte oss i en sv de alla parker som finns i Göteborg. Stämningen var jättebra, och man såg människor överallt, som också de njöt av det fantastiska vädret.
Plötsligt ser jag någon komma vinglande mot oss. Jag brukar inte bli rädd för andra, även om de är påverkade. Men det var något med den här killen. Han var runt 40 år gammal, normalbyggd, och hans ögon var helt matta. När han kommer fram till fontänen där vi sitter, plockar han upp en tomflaska från backen och börjar vifta den framför oss. Alla blir såklart illa till mods av den hotfulla främlingen, så vi tar våre saker och går bort 100 meter och sätter oss på nytt. Det löste dock inte problemet, för efter kommer han nu med en tegelsten i handen. Han går fram till mig. Jag känner hur adrenalinet börjar pumpa, för jag vet att följderna kommer bli riktigt obehagliga om han slår till mig med stenen. Vi var 10 personer just då, så han hade inte hunnit gjort mycket, men vetskapen om att en smäll skulle kunna räcka för att döda mig skrämmer. Jag försöker ge honom en öl i utbyte mot att han ska gå iväg. Det går tillslut och han vandrar vidare.

Problemet är ju bara att parken är full av folk som han nu istället börjar terrorisera. Vi fattar ett snabbt beslut och jag ringer polisen. Jag har som sagt aldrig ringt till polisen förut, men efter att den trettionde signalen går igenom börjar jag förstå varför folk tycker som de gör. Efter den trettionionde signalen kommer jag äntligen fram, och en man svarar på andra sidan. Efter att ha förklarat läget, säger han att en bil är påväg, och att vi bara ska ta det lugnt.

5 miuter går. 10 minuter. 15. 20. 25... Efter 30 minuter börjar jag bli riktigt förbannad och orolig. Förbannad för att polisen inte verkar ta en på allvar. Orolig för att killen nu börjar bete sig riktigt aggresivt, och nu har hamnat i bråk med en annan kille i parken. Alla, och jag menar verkligen alla, är riktigt skärrade av situationen, och jag väljer nu att ringa 112 istället. Jag blir snabbt kopplad till polismyndigheten i Göteborg, där samma person svarar. Efter att ha förklarat att situationen nu gått överstyr, lovar han att skicka en ny bil (det visar sig att han aldrig anropade någon vid det första samtalet). Det verkar inte som att polisen arbetar i förebyggande syfte, utan väntar tills att det verkligen händer något. 10 nya minuter går. Ingen polisbil. Vi har precis bestämt oss för att lämna parken, då någon plötsligt skriker till. Det visar sig att killen han plockat upp en ny sten, som han från 10 meter meter kastar rakt på Jonas, som faller till backen. Nu tycker jag verkligen man har tillstånd att handla själv. Egentligen förstår jag inte varför man måste vänta tills en kompis får en sten kastad på sig, men man försöker ju i det längsta vänta ut situationen. Jonas blir i alla fall förbannad, jag och Christian likaså. Vi springer fram och trycker ned honom i gräset, och släpper lös helvetets makter. Verbalt alltså, för vi är fortfarande nog sansade att inte ta till våld.

Reaktionen från pundaren är den vi hoppades på. Han blir rädd och ber om ursäkt. Vi börjar på nytt vår vandring hem, då "offret" som han nu har blivit efter vårt "missbrukande av våld" kallas, reser sig och fortsätter jävlas med alla andra. Jag lyfter upp telefonen för att ringa en tredje gång. Då, precis efter jag att jag pratat klart kommer en polisbil. Nej vänta, där kommer ju två! Vad fasiken, en tredje kommer strax efter. Jag och Jonas går bort och ser till att de griper honom, och på väg därifrån ser vi en fjärde bil komma. Detta måste anses som extremt märkligt. Först kommer ingen bil. Sen kommmer ingen. Efter många om och men kommer plötsligt fyra bilar. Fyra?!

Jag kan inte förstå hur männen i blått väljer att handla, men hade de bara tagit oss på allvar vid det första samtalet, hade det gått så mycket smidigare. Inte nog med det. Vid mitt tredje samtal till polisen säger jag att situationen gått överstyr, och min kompis fått en sten kastad på sig. Polismannen jag pratar med frågar om jag vill göra en anmälen. Då jag svarar att det förmodligen inte kommer att behövas, säger han att "då kanske det inte är så allvarligt som du påstår". OK! TUMMEN UPP!

Det behövs uppenbarligen en uppryckning hos polisen, för att säga så.

Carpe Diem

2008-05-03T03:10:00.000-07:00

Varför sitter jag här inne och slöar framför datorn, då det är så vackert väder utanför? Det var ett tag sen jag gjorde ett inlägg, och jag vill verkligen skriva något för att hålla dagboken levande.
Men att tvinga fram det där "något" är svårt då man är helt tom i skallen. Igår var vi ute en sväng i vackra Göteborg. Slängde iväg en hel massa sms. Totalt onödigt, men av någon anledning kände jag mig ganska ensam, och gjorde vad jag kunde för att få igång en dialog. Nu i efterhand antar jag att jag kunde ha ansträngt mig lite mer. Jag vet att man inte kan förvänta sig mycket till svar, då meddelandet man skickar iväg lyder "Let's go fucking mental!!!", men några av de 30 personer som fick det svarade faktiskt. Tack för det.

Jag och Jonas valde sen att avsluta kvällen på en balkong vid Linnégatan. När klockan slog tidig morgon, hade vi fått igång ett jättebra samtal om hur viktigt det är att leva i nuet. Jag ska inte gå in på detaljer, men vi har en liknande syn på livet, och det är alltid kul att hitta en frände under filosofins brygga. Det enda som verkligen betyder något är det som sker här och nu. Tack för samtalet igår, kompis!

Självrannsakan

2008-05-01T05:17:00.000-07:00

Nu har jag vart 8 månader i den kungliga huvudstaden, och jag känner att en personlig utvärdering kan vara på plats. Vilka tendenser har jag visat upp sen jag kom hit? Har jag blivit en bättre människa? Vad ska jag ta med mig tillbaka till Sverige?

1. De senaste två månaderna har jag blivit alltmer kramsjuk. Finns det något bättre än att ha en tjej nära, som man kan hålla om? Det här känns som en bra egenskap. "All you need is love" om man får lov att uttrycka sig så. Jag har nästan glömt bort hur skönt det är att ligga i sängen, lyssna på musik och tänka på någon speciell. Jag kommer dock INTE att kära ner mig, nu när jag ska hem snart. Men i alla fall, det var ett tag sen jag kände behov efter närhet så starkt.

2. Jag röker för mycket. Det är inte lätt att jobba i Norge, utan att vara med och ta en tagg på pauserna. Nu är det inte så att jag har blivit storrökare, men en ciggarett per dag blir det i alla fall, och det är en för mycket. Kommer dock inte vara några problem att bryta det mönstret då jag kommer hem, eftersom ingen hemma röker.

3. Festerna duggar tätt, och hur ska man kunna säga nej då det alltid är lika kul att gå ut? Jag har nog aldrig haft så här kul, eller lärt känna så många nya ansikten på så kort tid. Det är tur att jag håller ett stenhårt träningsschema på vardagarna, för annars hade jag inte mått så bra som jag gör!

4. Jag har börjat spontanhångla med vissa killar. Det här kanske låter sjukt, men gör man det som ett partytrick är det ganska kul. Här skall dock sägas att det inte är mycket tunga, utan mest "filmkyssar". Jag tror att jag undermedvetet håller på att bearbeta min homofobi, och det känns verkligen bra.

5. Jag tror att jag har blivit bättre på att leva i nuet. Förr tittade jag alltid på kalendern, och räknade dagarna, men nu försöker jag istället njuta av varje dag. Livet är för kort för att slösas bort, hur klyschigt det än låter.

6. Pengar är bara papper, det är först när man använder dem som de får ett värde. Jag har aldrig varit snål, men väldigt sparsam. Nu får det kosta vad det kosta vill, så länge jag har kul. Dock försöker jag lägga undan lite till i höst, man vill ju inte vara helt black då den mest pengakrävande perioden i ens liv börjar.

7. Avslutningsvis har jag också lärt mig att lägga energi på de jag bryr mig om, och bry mig mindre om alla andra. Man kan inte vara alla till lags, hur gärna man än vill. Det här betyder inte att jag beter mig illa mot vissa, utan snarare att jag beter mig bättre mot de som förtjänar det, vilket resulterar i att även jag får ut mer.

Jag ser verkligen fram mot att komma hem, men jag kommer samtidigt sakna alla goa personer jag träffat här nere. En bra värdemätare på hur bra vänner man egentligen blivit, är om man frågar sig om man kommer bjuda dem på sitt framtida bröllop, för att citera en god vän. Jag tycker det påståendet är klockrent, och jag vet att många av de jag träffat här nere kommer få sig ett inviteringskort någon gång i framtiden.

Valborg

2008-05-01T02:24:00.000-07:00

Ibland är det tur att man är lite spontan.

Istället för att se på film och lägga mig, valde jag att ta följe med Jonas samt hans arbetskollegor och titta på Chapions League, Chelsea - Liverpool. Såklart fanns hjärtat hos de röda. Inte för att Liverpool är mitt favoritlag eller för att jag gillar allt som går i kärlekens färg, utan för att jag sedan många år tillbaka HATAT Chelsea.
Stämningen var på topp. Kanske inte så konstigt då alla här i Oslo håller Liverpool varmt om hjärtat (kan bero på Riise), baren fullkomligt badade i olika nyanser av rött. Matchen var riktigt bra. Vid ställningen 1-1 trodde de flesta att det här skulle gå vägen. Nya rundor öl beställdes in, och humöret steg för varje klunk. Man kan säga att det var en smula antiklimax då Chelsea fick in två snabba i förlängningen. Jävla skit.

Efter det gick vi ut en sväng. Efter säkert 2 timmar av apatiskt vandrande kom vi ned på "Stig Inn", stället där ölen är billig och stamgästerna gamla och slitna. Kul var det, även om det blev en ganska snabb sorti.

Nu sitter jag här. Jag säger inte varför, men jag mår riktigt bra. Jonas fyller år idag, så jag ska göra mitt bästa för att fira honom. Det kommer bli svårt då Johanna, Stina och Erica är i Sverige och Gustav jobbar, men nåt ska man väl kunna slänga ihop. Lägenheten måste städas med. Ser förjäkligt ut. Allt det här kanske ter sig som jobbigt, men jag har så många andra bra tankar i mitt huvud för tillfället, att där inte finns plats för de tråkiga. Lycka är den bästa berusningsmetoden, som man säger. Today is a good day!

Today was an ordinary day

2008-04-30T07:56:00.000-07:00

Man brukar dela in dagar i bra och dåliga. Är man riktigt avancerad, tycker man att det även finns gråzoner. Om jag har att välja mellan vitt, grått och svart, vill jag säga att den här dagen har varit... orange?

Vakna, jobba, åka hem, titta på tv, skriva på bloggen. Sedan träna, film och sova.

Varken, tråkig, rolig eller neutral, utan bara "ovanligt vanlig" om man man får uttrycka sig så. I morgon är vi lediga från jobbet, så jag funderar på att ta några öl, kolla på fotbollen, och glömma de problem jag har. Dock åker jag till Göteborg på fredag, och med tanke på hur vått det kommer bli där, känns det lite överdrivet att starta konsumeringen av alkoholhaltiga drycker redan idag, alkohol löser inga problem. Å andra sidan gör ju inte mjölk det heller, så jag kör.

Kanske vore läge att sätte en hundring på 1-0 till Chelsea ikväll.

Det finns mycket man tar för givet

2008-04-29T17:50:00.000-07:00

I dag gick jag hem från jobbet. 5 minuter innan jag kom hem började min mobil vibrera. "Jadetärerik" svarade jag, varpå personen på den andra sidan säger "Hejsan, det här var Christian på Adecco. Jag pratade precis med din chef på Ahlsell, och han sa att du inte får ditt kontrakt förlängt".

- Silentium -

"Jaha?"

"Ja, han sa att han hade pratat med dig"

"Jaha?"

"Har han inte gjort det?"

Jag är väldigt nöjd med mig arbetsinsats på Ahlsell, om jag får stoltsera lite. Jag vet också att cheferna är nöjda med mig. Lägg därtill att jag aldrig hört mitt namn i samma mening som varken "kontrakt" eller "förlängt", och du förstår hur överraskad jag blev. Kan även säga att jag förra veckan förlängde min arbetsperiod med en månad, till den sista juni. Då pratade jag dock med en annan chef.

"Nej, inte om du menar Simon"

"Ok"

"Det här är Erik Gisterå förresten. Är det verkligen rätt person du pratar med?"

"Jaa... Fan vad konstigt"

"Ja, verkligen"

Christian lovar att ringa upp Simon, men han har gått för dagen. Den oro jag känner nu kan inte ens 3 stycken valium ta bort, så jag ringer själv upp honom på hans mobil.

"Simon"

"Hej Simon, det här är Erik Gisterå. Jag fick nyss ett samtal från Adecco, och de sa att jag inte har fått förlängt kontrakt. Stämmer det?"

- Silentium -

"Klick"

Jaha?! Nu känns det inte alls bra. Inte nog med att han lägger på, utan när jag sen ringer upp kommer jag direkt till mobilsvar. Jag testar igen. Mobilsvar. Igen. Åter mobilsvar. Jag måste vara uppsagd. Testar en sista gång, och NU går samtalet fram!

"Min mobil har dåligt batteri, men jag har inte en aning om vad du snackar om. Du får självklart jobba kvar till sommaren."

Efter lite efterforskning visar det sig att det hela är ett stort missförstånd. Simon hade inte fått reda på att jag ska stanna en extra månad, så när Adecco ringde upp honom sa han att mitt kontrakt går ut den sista maj. Simon är från Chile, så Adecco missförstod honom, och trodde att han sa "sista april". Så från att ha jobb till sista juni, fick jag istället veta att jag från och med i morgon är sparkad. Allt är såklart bra nu, men det var mycket som gick runt i mitt huvud under de där 20 minuterna.

Vad kan vi då lära oss av det här? Sluta motionera så förbannat. För hade jag tagit tunnelbanan istället, hade jag varit på gymet vid tiden för samtalet, och då hade jag inte kunnat svara. Då hade allt löst sig utan min vetskap.

Vår, härliga vår!

2008-04-29T11:22:00.001-07:00

Se, så fint det är i Oslo!

Påminnelse till mig själv...

2008-04-28T21:37:00.000-07:00

... Sluta aldrig spela "Stay another day" med East 17!

Memento mori

2008-04-28T20:05:00.000-07:00

Varför är det så svårt att visa känslor?

Under mina 22 år på den här planeten har jag lärt känna många människor. Av alla dessa finns där i alla fall ett hundratal jag kan kalla för kompisar. Av dessa ~100 kompisar får jag ihop ett tjugotal jag kan kalla för "nära vänner", det vill säga personer jag litar på och verkligen bryr mig om. Från denna skara kan jag sen plocka ut 5-6 personer jag verkligen älskar, min familj exkluderat.

Det finns alltså 9-10 personer som jag bryr mig så mycket om att jag kan säga att jag älskar dem. Hur många gånger har jag sagt "jag älskar dig" till någon av dem? Jag kan komma ihåg EN gång. Jag var full. Den gången fick orden mig att skälva.

Ok, i ärlighetens namn har jag sagt det fler gånger. Men då har det varit till flickvänner. Nu pratar vi inte om den söta tjejen i min klass när jag var 9 år, utan om tjejer jag tillbringat tid med i "mogen" ålder, det vill säga då man har lärt sig innebörden av orden. Anyway, då jag sa det till dem, menade jag det verkligen.

Men det är skillnad att säga det till flickvännen. Där känner man sig säker, och i ett förhållande känns det tillslut naturligt att uttrycka sig verbalt. Att säga det till familj och vänner är skillnad. Vi lever i en tid där vi varken har tid eller mod att kliva ut ur vår säkra bubbla och gambla lite. Det känns krystat helt enkelt.

Idag satt jag och tänkte på hur snabbt livet kan ta slut. Att vara nåt så vanligt som ouppmärksam vid ett övergångsställe kan få hemska konsekvenser. Jag kan ibland ha riktigt svårt att finna ord när jag pratar i ett sammanhang där jag inte trivs, så jag tar första steget här istället.

Mamma, pappa, Anja och Petter. Jag älskar er verkligen.

Min puls gick just upp 50 slag bara av att skriva det där. Men kan jag bara repa mod och säga vad jag just skrev, kanske jag snart kan börja säga till de andra 5-6 vad jag verkligen känner.

Förhoppningsvis utan att svepa en 35:a jäger först.

Hur kan någon stänga in en annan person i 24 år?!

2008-04-28T19:00:00.000-07:00

Father of the year?

Jag antar att de flesta har läst om österrikaren Josef Fritzl, som under 24 år höll sin dotter Elisabeth insprärrad i vad som kallas "skräckhuset".

Det första jag frågar mig, är hur i hela världen man kan hålla någon instängd under så lång tid utan at någon märker något. Inte ens frun i huset hade en aning, sägs det i alla fall. Sen undrar jag hur de barn som också hölls inspärrade mår. Jag antar att Elisabeth berättat för dem att det finns en värld utanför, men ändå. De har aldrig sett en bil. Inte ett träd. Inte ens solljus. Även om de har fått förklarat hur en cykel fungerar, är det ändå omöjligt att förstå själva begreppet förrän man har suttit sig på den och trampat.

Enligt dagstidningarna hade aldrig någon i källaren försökt att fly. Kan det vara så att de accepterade situationen, och därför aldrig riktigt ifrågasatte varför de egentligen var där nere? Vad sa mamman till barnen? De lär ju få ett helvete att anpassa sig nu, efter både incest och avsaknad av allmänbildning. Det är omöjligt att sätta sig in i deras situation, men börjar man spekulera känns det mer och mer skrämmande. Jag tror att människan är god innerst inne, men när man ser att sådana här odjur existerar blir man både fundersam och rädd. Att Österrike avskaffade dödsstraffat 1950 är jättebra, men nu undrar jag om det inte var 60 år för tidigt...

Den fantastiska femman går på fest

2008-04-28T17:10:00.000-07:00

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva. Ojojoj säger jag bara. Dock har jag vissa gränser för hur taskig man kan vara mot nära vänner, så den här historien kommer vara väldigt censurerad. Det lilla som finns kvar att skriva om kanske inte är så roligt, men det är i alla fall en ursäkt för att kunna lägga upp lite bilder från gårdagen.

Grabbarna Grus:

Efter att ha åkt tunnelbana till Töyen, möttes vi av välkomstkommitén!

Deras uppgift var, förutom att välkomna oss, också att guida oss hem till Trygve och Emma. När vi kom fram var festen i full gång:

Om man tittar bakom gangsta wangsta crew, ser man fondväggen som Emma och Trygve har satt in. Så jäkla vackert. Hela lägenheten var förresten fulländad. Ni har lyckats sjukt bra!

Rickard gillade den dock inte. Hihi*

Trygve steppade upp på dansgolvet!

Hans lycka smittade av sig, och snart kom där en till dansant glädjespridare!

Jag hade också sprungit upp och skakat loss, om det inte var för att Darko hade mig i ett järngrepp.

Tillslut släppte han taget, och som den lilla bysköka jag är, sprang jag direkt till Joel för att få mig en omgång.

Men Joel hade tydligen lagt av med sådana "grabbgrejer". Alex var mer intressant.

Dom klickade direkt.

Samtidigt pågick en hetsk diskussion i vänsterhörnan.

Jag kommer inte ihåg vad Peter och Rickard pratade om, men Darko och Ann- Sophie tyckte det var jättekul.

Det var här någonstans som vi började spåra rätt så rejält. Jag väljer att censurera alla bilder. Dock hade jag och Darko en riktigt bra stund.

Efterfest hos grabbarna. Joel försöker blåsa rökringar. Han lyckades.

Rickard försöker ringa och beställa pizza. Det gick sådär.

Efter att jag vaknade nästa morgon hade jag bara en tanke, att köpa pannkakor med grädde, och sen gå hem och kolla på That 70's show. Man kan säga att frustrationen inte visste gränser då jag står hemma och knackar utan att någon öppnar. Tillslut visar det sig att varken Stina eller Jonas har någon nyckel, och därför har sovit hos grannanrna. Nu var man sliten.

Stina hade hittat ett gosedjur hon inte kunde släppa. Ja, tills dess att hon fick höra att tygstycket var upplockat från Oslo sopstation, that is. Men innan det var hon på riktigt bra humör!

Som avslutningsbild väljer jag denna. Tavlans ägare är Trygve, och jag måste erkänna att jag är avundsjuk. Inte bara är den cool som fasiken, utan tittar man riktigt noga, ser man att tavlan har ett underlager som är spacklat. Ser ni konturerna under färgen? Jag såg det, och det tog mig 40 goda minuter innan jag kunde slita mig från detta mästerverk.

Och till er grabbar - Joel, Darko, Peter och Rickard; Det är bara kärlek rakt igenom. Ni är kungar, och jag hoppas verkligen vi hinner skapa fler minnen. One love.

Måste bara få det ur mig...

2008-04-26T07:59:00.000-07:00

Den senaste veckan har jag vandrat runt som en vålnad. Att trycka på tankar är inte bra, även om de handlar om saker som man inte vill att andra ska få veta. Så även fast det här gränsar till att vara pinsamt, är det lika bra att jag får det ur mig, för annars kommer jag bokstavligt talat explodera. Here it comes:

Jag älskar Cosmopolitan!!

Tidningen är bland det bästa som har hänt mig. Underbara reportage, som verkligen fängslar. Kan sitta i timmar och läsa om Erik Segerstedt, om hur mycket han gillar tjejer. Och blir jag less på det är det bara att bläddra några sidor så finns där oändligt intressanta tips på hur man förbättrar sexlivet, eller hur man på bäst sätt bär upp en korsett. Och deras "Egokick"- spalt är bara såååå underbar! Lyssna bara på det här!

"Ju fler passioner och önskningar en person har, desto fler sätt har hon att vara lycklig på" skrivet av Charlotte- Catherine de La Trémoille.

Om jag hade tid skulle jag kunna sitta i timmar och vräka ur mig superlativ. Dock finns där flera sidor i tidningen jag inte har utforskat än. Men innan jag kastar mig tillbaka ska jag skicka iväg en motion till regeringen, där jag föreslår att tidningen införs i skolundervisningen. Tänk! Skulle vi inte bli bättre människor?

Om Cosmopolitan vore en bil, skulle det vara en ferarri. Snygg, lyxig exteriör, kombinerat med en insida som är både mysig och intressant, och som verkligen skriker klass!

After Work

2008-04-26T07:01:00.000-07:00

Det har sedan länge varit bestämt att vi skulle dricka öl på fredag kväll. Det har varit riktigt skönt att ha den moroten, speciellt då veckan har varit riktigt, riktigt tung. Startskottet gick 19.00, då vi lämnade Ahlsell bakom oss och med förväntansfulla steg tog oss mot tunnelbanan.

Vi som slog följe ut på byn var, förutom jag, även Joel, Martin, Alexandra, Ann- Sophie och Markus. Med på tunnelbanan fanns även Pål Stål, mannan myten legenden. Tyvärr skulle han hem och kosa sig med dama, sa vi gav honom en helgkram och gav oss iväg till det första haket.

För att göra det lite mer intressant, valde vi att dela upp oss i två ölhävarlag. Lag Alfa bestod av Erik, Alexandra och Markus, medan Joel, Martin och Ann-Sophie bildade lag Beta. Det vinnande laget var det som drack varje runda snabbast.

Sa jag att vi hade Markus i laget?

Vi vann.

Å andra sidan kunde lag Beta stoltsera med Martin i laguppställningen. Och han är snygg. På riktigt.

$

Alex ser inte heller så dålig ut. Lätt en tio- poängare.

Vill krama.

Humöret var på topp, så jag måste säga att det var JÄKLIGT onödigt av Alex att slå mig över ansiktet. Näven var knuten, vilket resulterade i något som kan liknas vid Stockholm blodbad. Nu är det ingen fara längre, men just då var jag ganska rädd, att förblöda är ju ingen hit. Nej då Alex, du är jättesnäll.

Självgod som jag är.

Efter tre rundor gick vi vidare till "Rett Inn". Ett riktigt sunkigt ställe som lever på sin billiga öl. Det passade oss perfekt! De hade även en juke box, som Joel dominerade med sin kungliga musiksmak.

Nu började sällskapet växa. Först att ansluta var Kalle och Christian. De var på sitt bästa humör.

Därefter kom Emma, som precis hade åkt ur en pokerturnering, och därför valde att dricka lite öl med oss. Tråkigt att du åkte ur Emma, men tur för oss!

Nu var det riktigt trevligt att sitta här. Bra musik, trevligt sällskap, billig öl. Kan det bli bättre? Jo då, det kunde det! För in stormade Darko, Peter och Rickard! Vilken lycka!!!

Och som att det inte vore nog, dök även Stina och Erica upp! Snyggt!

Efter ett tag bestämde vi oss för att dra vidare. Inte helt oväntat blev "Nicole and son" valt till stället att våldgästa. Här lämnade jag gruppen för att åka hem och byta om. Ingen trodde jag skulle komma tillbaka, och absolut inte så snabbt som jag gjorde. Måste säga att jag är riktigt imponerad över mig själv.

När jag kom till Nic hade gruppen splittrats. Kvar fanns nu jag, Stina, Erica, Alex, Darko, Rickard, Emma, Kalle och Chrisco. Jonas Bengtsson anslöt även han. Nu började skutan gunga rejält. Jävlar i mig vad det slog! Så allt jag sa och gjorde från Nicole and Son och framåt tar jag inget ansvar för. Jag har ett vagt minne av att jag och Christian slickade på varandra.

Jo titta, nog fan gjorde vi det!

Att ta kort på sig själv är en utmaning, och inte blir det lättare då man håller kameran åt fel håll!

Upp och ned funkar lite bättre!

En hysterisk kväll led mot sitt slut. Jag hade sjukt trevligt, och ikväll vankas det fest igen. Jag tror, och hoppas, att det blir lika trevligt! Kärlek!

Att deffa på Ahlsell

2008-04-25T01:41:00.000-07:00

Att skriva hela bakgrundshistorian till detta inlägg vore både tidskrävande och en smula kriminellt. För att sammanfatta lite snabbt, kan jag säga att 500 gram non stop, vaje kväll, under x antal månader, sätter spår i såväl kropp som själ.
Eftersom man brukar säga att snälla människor är fula och vise versa, bryr jag mig inte mycket om att vara kompis med mitt inre. Däremot vill jag ju se bra ut till sommaren, så jag tyckte att en liten viktminskning skulle vara på sin plats.

"Minideffen" inleddes för ca. 6 veckor sedan, och min målsättning är att vara nere på 80 pannor lagom till sommaren. Promenader till och från jobbet har gjort underverk, och som ni ser på bilderna nedan, har jag under stora delar av dessa veckor haft sällskap av trogna arbetskollegor.

Anyways, folk som säger att det alltid går att gå ned i vikt har aldrig arbetat på Ahlsell Ulsrud. Ibland kan det vara svårt att säga nej till godsaker, men man brukar alltid komma på sig själv i sista stund och avstå. Men hur ska man kunna avstå från glass, kakor och godis, då man blir (fysiskt) påtvingad??! Jag går till jobbet livrädd, för skulle det vara så att jag står på mig och trotsar, vet jag inte hur lång tid det skulle ta innan jag får höra att jag inte är välkommen längre. Man kan alltså säga att det är svårt att vara nyttig, då ett "nej tack" till chefen kan resultera i kicken.

Jaja, nu är det dags att ta sig till jobbet. Fredag är alltid kakdag, så förmodligen blir det en extrapromenad i kväll...

The talking goat

2008-04-25T01:22:00.000-07:00

Jag har sett många youtube-klipp. Att se Andy Mckee spela på sin gitarr är underbart avkopplande. Att se japaner utföra enorma practical jokes kan jag inte sluta skratta till. Men att se den här geten toppar nog det mesta. Just sit back and enjoy!

Argentina avkriminaliserar droger

2008-04-24T13:33:00.000-07:00

"This just in… A federal court in Argentina has decriminalized the personal consumption of drugs in that country. According to the court’s ruling, punishing drug users only “creates an avalanche of cases targeting consumers without climbing up in the ladder of [drug] trafficking.”

Källa: http://www.cato-at-liberty.org/2008/04/23/argentina-decriminalizes-drug-consumption/

Intressant!
Istället för att, som i så många andra länder, lägga stora resurser på individen, väljer man nu att istället inrikta sig på att komma åt kärnan av problemet.
Här är det dock viktigt att man kan skilja på begreppen "avkriminalisera" och "legalisera". För exempel; i Nederländerna är användandet av "soft drugs" legaliserat, dvs man kan gå ned på stan, sätta sig på ett coffee shop, och avnjuta en jolle, brownie eller svamp... Bla bla bla, det här var ju inte så roligt som jag trodde det skulle vara.

Något som ÄR roligt, på riktigt, är skämtet om ankan som går in på en bar och beställer ett glas vatten.

Bartendern svarar att "här finns inget vatten, vi serverar alkoholhaltiga drycker".
Ankan upprepar frågan varpå bartendern svarar, något förvånad att "vi har inget vatten sa jag". Ankan upprepar frågan för tredje gången, och nu blir bartendern smått irriterad. "Nej, vi har inget vatten, är det något annat jag kan hjälpa dig med?"
Ankan - Har du vatten?
Bartendern - Nej för tredje... nej förresten, fjärde gången, här finns inget vatten!
Ankan - Har du vatten?
Bartendern - NEJ, HÄR FINNS INGET VATTEN!!!1
Ankan - Har du vatten?
Bartendern- Vad går du på egentligen?
Ankan - Har du vatten?
Bartendern - N-E-J
Ankan - Har du vatten?
Bartendern - MEN FÖR I HELVETE ANKJÄVEL, HÄR FINNS INGET VATTEN, OCH OM DU FRÅGAR OM VATTEN EN GÅNG TILL SÅ SPIKAR JAG FAST NÄBBJÄVELN DIN I BARDISKEN!!!!!!
Ankan - Har du spik
Bartendern - Nej.
Ankan - Har du vatten?

Morgonpromenader

2008-04-24T03:32:00.000-07:00

Ok, innan jag pinnar iväg till jobbet måste jag ta up ett aktuellt ämne, nämligen morgonpromenader.
Man kan verkligen säga att begreppet blivit ett fenomen på senare tid, och kanske är det som bäst symboliserar 2000-talet.

De flesta människor tror att morgonpromenader är ett mirakelsätt att bli av med bilringarna lagom till sommaren. Detta är FEL! För att gå ned i vikt måste man ligga på ett kaloriunderskott, dvs trycka i sig mindre kalorier än vad man gör av med. Promenader är ett bra sätt att skapa detta underskott på, men det finns inget som säger att det är bättre än vanlig motionsträning (löpning, basket, fotboll, sex för den delen...). Nu tror folk att jag har blivit skogstokig. Killen ifrågasätter ju kvällstidningarnas expertpaneler!!1 Ok, jag ska reda ut det lite bättre.

Du kanske har hört att det är bättre att gå än att springa, för att kroppen då bränner mer fett. Det stämmer förvisso, men då måste man också ta i beräkning att kroppens fettförbränning minskar under resten av dagen, till fördel för förbränning av kolhydrater. Om du isället väljer att löpa (läs springa, inte det äckliga som hundar gör), där du gör av med mycket kolydrater, kommer du ha en mindre kolhydratoxidation över dagen, till fördel för fettförbränningen.
Och en sak till, morgonpromenader är inte synonymt med mirakelträning. Det är fortfarande kalorier in minus kalorier ut som tillslut får dig att tappa vikt. Vill du gå på eftermiddagen eller kvällen behöver du inte ha dåligt samvete för det. Jag upprepar; så länge du gör av med fler kalorier än vad du stoppas i dig kommer du gå ned i vikt. En fördel med konditionsträning är också (hör och häpna) bättre kondition. En vältränad kropp förbräner mer fett än motsatsen.

Finns där något positivt med morgonpromenader då? Självklart finns det! Det är en väldigt skonsam träningsform, så det är inget problem att göra det varje dag! Pulsen är inte lika hög, så det är lättare att njuta av den fina naturen! Och just morgonpromenader gör att du har återhämtat dig bättre när du sen på eftermiddagen ska iväg till gymet och lyfta tungt.

Men tro inte att du kommer tappa 30 kilo på en månad av att gå innan frukost. Det som gör att dina kilon försvinner är en sund livsstil. Ät nyttigt, rör på dig, och du kommer inte bara gå ned i vikt, utan också känna dig mycket fräschare!

Då ska vi se här...

2008-04-24T01:36:00.001-07:00

"Blogg, en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog web + log, är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en webbsida där inläggen är ordnade, så att de senaste inläggen alltid är högst upp. Bloggen kännetecknas av att texten visas på bloggen i samma ögonblick som skribenten publicerar den. Bloggar har de senaste åren blivit mycket populärt och vuxit lavinartat. Indexeringstjänsten Technorati har sedan 2003 följt utvecklingen och uppskattar att det, i mars 2007, skapas omkring 120 000 bloggar dagligen."

- Wikipedia

Ok? Så det är alltså en blogg. Om det nu skapas 120 000 bloggar dagligen har jag en fråga. Hur FAN ska jag få folk att upptäcka min? Innan jag går vidare ska jag kanske förklara varför jag har skapat den här bloggen.

För att få ligga. Enkelt.

Jag har testat de flesta metoder för att hitta tjejer under en längre tid. Bra metoder, och så mindre bra. Att duscha innan utgång hörde till de bättre. Att försöka efterlikna hjälten i parken, som druckit alldeles för många pissljumma öl placeras i "mindre bra"- facket. Jag tror, och hoppas att den här metoden ska betala sig bra. Att ha en blogg är ju verkligen 2005, och alla vet ju att "ute" är det nya "inne".
Men för att återgå till den stora frågan. Hur ska jag få läsare att tycka min blogg är intressant?

Det finns några infallsvinklar att ta, några metoder som brukar ge utdelning. Det första man kan göra för att hypa en blogg är att smutskasta andra individer. Ju större personangrepp, desta intressantare blir det. Tyvärr kan det slå tillbaka rätt så rejält. Kolla på Alex Schulman. Han har fått mer skit än någon annan. Omotiverad skit tycker jag då han bara är ärlig. Men ändå, karma ger igen.
Nästa alternativ; att verkligen hitta på roliga saker på dagarna, och sen blogga om det på kvällarna. "Jättebra" tänkte jag. Sen insåg jag att det tar tid och kraft att ha roligt, och nåt sånt har jag verkligen inte tid till. Det var här jag kom på lösningen till problemet!

Kanske kan man skriva att man gjort roliga saker, utan att man verkligen har gjort dem?

Klockrent! Jag kommer alltså överdriva och försköna. I bästa fall. För om det inte räcker, kommer jag blåljuga. Att ta saker ur sitt sammanhang och bygga egna historier har alltid varit min specialitet. Det får bli det! Ju mer jag ljuger, desto fler besökare kommer jag få, och desto fler besökare, desto mer cred!

Man säger att pennan är ens vapen. Min blogg kommer vara min bandvagn, laddad med tillräckligt mycket ammunition för att utplåna en mindre by. Dags att blogga!