tisdag 29 april 2008

Det finns mycket man tar för givet

I dag gick jag hem från jobbet. 5 minuter innan jag kom hem började min mobil vibrera. "Jadetärerik" svarade jag, varpå personen på den andra sidan säger "Hejsan, det här var Christian på Adecco. Jag pratade precis med din chef på Ahlsell, och han sa att du inte får ditt kontrakt förlängt".

- Silentium -

"Jaha?"

"Ja, han sa att han hade pratat med dig"

"Jaha?"

"Har han inte gjort det?"

Jag är väldigt nöjd med mig arbetsinsats på Ahlsell, om jag får stoltsera lite. Jag vet också att cheferna är nöjda med mig. Lägg därtill att jag aldrig hört mitt namn i samma mening som varken "kontrakt" eller "förlängt", och du förstår hur överraskad jag blev. Kan även säga att jag förra veckan förlängde min arbetsperiod med en månad, till den sista juni. Då pratade jag dock med en annan chef.

"Nej, inte om du menar Simon"

"Ok"

"Det här är Erik Gisterå förresten. Är det verkligen rätt person du pratar med?"

"Jaa... Fan vad konstigt"

"Ja, verkligen"

Christian lovar att ringa upp Simon, men han har gått för dagen. Den oro jag känner nu kan inte ens 3 stycken valium ta bort, så jag ringer själv upp honom på hans mobil.

"Simon"

"Hej Simon, det här är Erik Gisterå. Jag fick nyss ett samtal från Adecco, och de sa att jag inte har fått förlängt kontrakt. Stämmer det?"

- Silentium -

"Klick"

Jaha?! Nu känns det inte alls bra. Inte nog med att han lägger på, utan när jag sen ringer upp kommer jag direkt till mobilsvar. Jag testar igen. Mobilsvar. Igen. Åter mobilsvar. Jag måste vara uppsagd. Testar en sista gång, och NU går samtalet fram!

"Min mobil har dåligt batteri, men jag har inte en aning om vad du snackar om. Du får självklart jobba kvar till sommaren."

Efter lite efterforskning visar det sig att det hela är ett stort missförstånd. Simon hade inte fått reda på att jag ska stanna en extra månad, så när Adecco ringde upp honom sa han att mitt kontrakt går ut den sista maj. Simon är från Chile, så Adecco missförstod honom, och trodde att han sa "sista april". Så från att ha jobb till sista juni, fick jag istället veta att jag från och med i morgon är sparkad. Allt är såklart bra nu, men det var mycket som gick runt i mitt huvud under de där 20 minuterna.

Vad kan vi då lära oss av det här? Sluta motionera så förbannat. För hade jag tagit tunnelbanan istället, hade jag varit på gymet vid tiden för samtalet, och då hade jag inte kunnat svara. Då hade allt löst sig utan min vetskap.

Inga kommentarer: