Att lämna Oslo för Östersund är som att vika av från Autobahn i 180. Det kan vara skönt att varva ned, samtidigt som en sådan kraftig gir kan resultera i att bilen välter. Min bil välte dessvärre, och nu ligger jag hemma med feber, halsont och lock för öronen.

De senaste dagarna har jag spenderat framför tv:n. Det har blivit lite filmer på Canal +, några avsnitt "Deadliest Catch" på Discovery, men framförallt har det blivit 5 säsonger av "Sex and the City". Jag kanske borde skämmas, men jag gillar serien. Förutom att Charlotte verkar leva kvar på 1800-talet (vilket ger mig kalla kårar) har de andra karaktärerna något jag på något sätt kan identifiera mig med. Nu har jag den sista säsongen kvar, och efter det ska jag dricka cosmopolitans och gå på bio för att se vad som egentligen hände efter det sista avsnittet.
Även om jag inte har sett alla avsnitt än, har jag två frågor jag måste ställa.

1. Hur spelar man in en sexscen? Jag har vid upprepade tillfällen pausat avsnitt där karaktärerna har samlag. Framförallt har jag stannat bilden då Samantha har haft sex (hon är ju bara så grr*) men även då de andra strulat runt, för att kunna göra en bredare bedömning. Vad jag kan se, så har varken mannen eller kvinnan underkläder på sig. Detta ger mig två nya frågor att fundera över.

För det första, kan detta betyda att skådespelare ibland har sex på riktigt, för att göra scenen mer realistisk? Jag har hört rykten om att man ibland attackerar problemet (om man kan kalla det för problem) på det här sättet. Om så är fallet, behövs då någon sorts specialutbildning? Kan det till och med vara så att sex- ikoner som Jenna Jameson, Rocco och Peter North hjälper till för att göra det så intressant som möjligt? Sedan undrar jag också om kända skådespelare använder en dubble som spelar in vissa delar av deras nakenscener.

För det andra, vad måste jag göra för att få spela in en sexscen med en kändis? Måste jag gå via teater- skola, eller räcker det med att skicka ett mail till Hollywood och bifoga bild?

2. Varför har ingen kommit på det geniala idén om att låta två serier gästspela mot varandra i några avsnitt? Nu är det för sent, men tänk nåt i stil med "Entourage" möter "Sex and the City". Samantha kunda ha en flört med Vince, medan Johnny Drama terroriserar Miranda till den grad hon ordnar ett besöksförbud mot honom. Samarbetet slutar med att Vincent lämnar Samantha då det aldrig skulle kunna fungera eftersom Samantha och Miranda är bästa vänner.

Vart kommer bubblorna i ölen ifrån?

Bollade över frågan till allmänt- delen på kolozzeum.com/kolozzeum, och muskelbyggaren ger svar på tal:

Originally Posted by Muskelbyggaren
Varifrån bubblorna kommer kan ju liknas vid vad som händer när man låter saltvatten dunsta, varifrån kommer saltet som blir kvar på botten? Det syntes inte i vattnet från början därför att det var löst i vattnet, till synes uppslukat. Samtidigt måste det funnits någonstans när det fortfarande var löst i vattnet. Men var?

Jag funderade själv på precis detta häromdagen. Det märkliga är ju som sagt att bubblorna verkar uppstå från ingenstans. Ölen ser ut att fylla all rymd i glaset, skulle de då vara extremt sammanpressad syrgas? Det låter ju märkligt att man endast genom att öppna kapsylen kan läta på trycket så pass att bubblor som tidigare var fullkomligt osynliga nu uppenbarar sig i en rasande takt.

Svaret ligger ju i att det vi ser som en "solid" vätska som uppfyller hela glasets rymd, i själva verket utgörs till mer än 99% av rent tomrum. Även det hårdaste stål består av atomer. Och en atom kan i skala liknas vid en stor aula, där det i mitten finns en atomkärna som i exemplet skulle ha storleken av ett sandkorn där elektroner rör sig runt kring detta sandkorn på avstånd som sträcker sig ända ut till väggarna i aulan. Poängen är att det i större delen av denna rymd är helt tomt. (i genomsnitt, för att vara mer korrekt) Då ser man att det ändå fanns gott om utrymme för bubblorna att "gömma sig" i ölen innan det att flaskan öppnades.

Hjärt- och lungräddning

Jag är som ett radiostyrt flygplan i tusenkronorsklassen. Kul som fan att flyga, men total radioskugga efter man mister kontrollen. På allmän begäran (sms från tjej!!!! [:)] !!!) ska jag försöka hålla bloggen levande. Detta får dock ses som det sista återupplivningsförsöket. Funkar det inte, har jag i alla fall haft en ursäkt för lite mun- mot- mun, vilket inte är helt fel.

För en vecka sedan var jag i Skåne. Det var trevligt. På onsdagen bestämde vi oss för att åka in till Malmö. Personligen gillar jag inte riktigt Malmö, men shoppingen är bra och glassen god, och så länge tjejerna där är tysta måste de höra till sveriges vackraste. Innan det var dags för hemfärd bestämde vi oss för att åka ut till "Turning Torso" och dinera.

Jag körde bilen, och hittade ganska snabbt en parkeringslucka. Egentligen var där två som var lediga, men då bilen till höger hade parkerat en bit in på en av de lediga luckorna, bestämde jag mig för att parkera över båda för att skapa lite utrymme. Bakom oss kommer då några ungdomar i en liten Wolksvagen. De frågar snällt om jag kan parkera längre ut till höger så de också får plats. Inga problem, tänker jag, och ställer mig så nära den redan parkerade bilen jag kan.

Efter att ha fått lite mat i magen är det dags att bege sig tillbaka till Åhus. Då vi kommer tillbaka till bilen, ser vi att föraren av bilen till höger om oss, den som parkerat en bit in på vår ruta, har lämnat en småtrevlig uppmaning på vår vindrutetorkare. Jag citerar:

Hallo ditt Jävla kukhuvud!
Parkera inte så Jävla nära! du
Måste vara helt Jävla
iQbefriad! Hoppas Repan
i lacken glädjer dig!
och att du lär dig
av dina misstag!
Ha en dålig dag!!


Vi hittade ingen repa. Kul var det hur som helst.

Dags att reda ut några saker!

Tre till antalet är de frågor jag gått och grubblat på sen jag lämnade Oslo i onsdags. I morgon, när jag åter sätter fot i "Tigerstaden" vill jag ha dessa spörsmål besvarade. Till hjälp har jag, förutom ett brinnande intresse för att reda ut saker, även en dator med den starkaste google- versionen i världen, fyra liter fun light (cassis noir), ett måttband jag har bundit runt midjan, och sist men inte minst, Andy Mckees gitarrtolkning av "Africa" på repeat i bakgrunden.



Fråga 1: Hur ringer man de telefonnummer i USA, som istället för siffror har ett ord, ex. 555-BUYMENOW?

Svaret visar sig vara vad jag trodde. I USA har man tydligen bokstäver på knapparna, precis som på mobiltelefonerna. Ordet slås på T9- kommando. Ska man ringa 555-BOYMENOW, slår man helt enkelt 555-28963669. I detta nu inser jag att även den fasta telefon jag har brevid mig har bokstäver på knappsatsen. I och för sig är denna en Siemens Gigaset 4011 Classic, med andra ord ett riktigt monster.

Detta medför att vissa ord inte kan användas, eftersom de knappar som bildar ordet redan används på andra liknande ord. Exempelvis kan det straffa sig att beställa en del av ett djurs slaktkropp (bog), om ett homoerotiskt företag redan har öppnat linjen 555-BÖG. Jag vet, vi har inte det här i Sverige, men jag gillar allt som är lite förbjudet!!

En annan kul grej jag fann när jag googlade, var att det egentligen inte finns nummer i USA som börjar med 555-0100 till 555-0199. Detta är ett fiktivt prefix som Hollywood använder, för att eliminera riskerna att använda en riktig persons nummer.



Fråga 2: Är det vedertaget att Zinedine Zidane är en av de 10 bästa fotbollsspelarna genom tiderna?

Detta har gäckat mig under de senaste veckorna. Anledningen är att en viss person, som förblir anonym, Jonas Bengtsson, med stor självsäkerhet sagt att denna gigant inte ens platsar på top 50. Jag vet att det inte bara är jag som stör mig på detta uttalande, och för att (förhoppningsvis) bevisa motsatsen, utgår jag än en gång från google.

Efter 30 minuters letande hittar jag äntligen en lista som kan anses vara hyffsat legitim. "UEFA Golden Jubilee Poll" listar de bästa europeiska spelarna från de senaste 50 åren. Allmänheten hade rösträtt, och vid stängningdags hade över 7 miljoner röster strömmat in. Överst på listan finner man hans kunglighet, mannen med cementpannan, Zinedine Yazid Zidane! In your face Jonas Bengtsson! Jag säger inte att detta är den ultimata listan, men ska du fortsätta bråka måste du först plocka fram en lista där över 7 miljoner har röstat, som inte befräftar att Zidane är en av de absolut största. Källhänvisning hittas två rader ned.


http://en.wikipedia.org/wiki/UEFA_Golden_Jubilee_Poll


Fråga 3 var egentligen den mest intressanta, men eftersom detta har tagit mig halva dagen, hoppas jag att någon annan kan ge mig svar på det sista problemet.




Fråga 3: Vad är meningen med livet, sammanfattat med 50 ord?

Svar lämnas genom kommentar på bloggen.

Fred

Det här är inte bara hysteriskt kul, utan också riktigt välgjort. Finns många episoder på tuben.

Fred Loses His Meds

"Breda gångar"

Så var det bestämt, jag ska skriva en roman! Innehållet i boken har jag arbetat fram på jobbet.

I korthet kommer den handla om mig själv som en jättehybrid; hälften människa, hälften robot. Jag arbetar på ett enormt lager, där min uppgift är att plocka färdigkostruerade lägenhetshus, byggda för att husera de miljarder småfolk som lever på planeten Midgeton. Jag kom till planeten för ca 10 år sedan, då en rymdkapsel kraschlandade här. Anledningen till att jag är hybrid, är att jag var nära att dö i kraschen, och småfolket räddade mig genom att ersätta mina sviktande organ med metalliska. Detta är huvudanledningen till varför jag nu jobbar för dem.
I våra ögon är jag ingen jätte, utan det är midgetonernas som ser mig som enorm då de är pyttesmå, 2 centimeter höga för att vara exakt. Vi kan räkna lite på storleksförhållandena för att göra det mer intressant.
2 centimeter är för de fullt normalt, vi kan säga att det motsvarar 2 meter i deras värld, dvs en centimeter är 1 meter, vilket ger oss längdförhållandet 1:100.
Jag kommer alltså vara 185 meter lång.
Viktförhållandet är 1:1000, dvs 1 gram motsvarar 1 kilo. jag väger 86 kilo, vilket gör mig 86 ton tung i deras värld. Trucken jag kör blir annu tyngre, 4500 ton. Ser vi till truckens höjd, kommer den vara strax under 300 meter hög.
En truck har en maxhastighet på 15 km/h. Hastighetsförhållandet är 1:100. 15 km/h ger alltså 1500 km/h på småfolkets planet.
Gångarna jag kör min truck i är för oss 1,5 meter breda, vilket är 150 meter i deras värld. Det är här historien tar vid.

3000 ingenjörer ska korsa en av gångarna för att reparera en hiss. Då de kommit halvvägs, händer det som inte får hända. Från ingenstans kommer jag på min truck. Paniken sprider sig i gruppen, då alla midgetoner förstår hur illa det här egentligen kan sluta. Föreställ dig själv. Här kommer jag, en jätte på 86 ton, körandes en truck på 4500 ton, i 1500 km i timmen. Ingenjörerna har 75 meter till andra sidan. De vet att de inte kommer hinna över. Vad händer nu? Hur kommer ingenjörernas familjer att ta det? Kommer deras liv vägas mot de tjänster jag erbjuder planeten? Kommer de rent av gå i krig mot mig? Bara man låter fantasin få rum, kan den här boken bli precis hur lång som helst.

Tisdagskul

Idag tänkte jag kora världens sexigaste människa. Eftersom jag verkar ha en ganska unik smak vad beträffar sexighet (kan inte hjälpa att alla andra är hjärndöda, och därför inte ser storheten i en tjej som Susan Ward) var det tänkt att jag skulle plocka ut den man och kvinna som toppar People respektive FHM:s listor. Efter det skulle jag, helt objektivt, bedömma dessa godingar utifrån deras fysionomi.

FHM:s lista toppas av skådespelerskan Megan Fox, fägringen som genom sin roll i "Transformers" fick oss grabbar att jubla högt. Allt väl så långt. Men sen...

Glider in på People, nyfiken på att se vilken hunk som toppar deras lista. Sprutmålar hela mitt tangentbord med mjölk då jag ser att Matt Damon (ja, du läste rätt, Matt fuckin Damon) stoltserar med förstaplatsen.

Hur i helvete ska jag kunna hålla mig borta från att göra en subjektiv bedömning, då jag måste jämföra en av världens snyggaste brudar med... ja, Matt Damon...

Där var det game, set, match. Och jag ser verkligen inte fram emot nästa års lista, som antingen kommer toppas av Danny Devito eller DJ Qualls. Eller varför inte Gary Busey. Killen verkar inte bara vara stabil som få (titta bara på Entourage) utan han har också begåvats med ett utseende som får vilken liten snärta som helst på fall. Medan jag tvättar rent tangentbordet (tack Matt!) kan du ju se själv!

Untitled

I går var det stor happening i vår charmiga lilla lägenhet. Jag menar, vem kan säga nej till tacobuffé, glassdessert, schlager- finalen, ännu mer glass, hockeyfinal och en stor påse godis?

Eurovision song contest var en stor besvikelse, i alla fall om man samtycker med vad som står i de svenska dagstidningarna. Det skrivs om fiasko, om blåbärsnationen Sverige som verkar ha ramlat ned i ett bottenlöst shlager- hål. Jag håller inte med.

För det första hamnade vi på samma plats som "The Ark" gjorde i fjol. Bara det bevisar ju att det bottenlösa hålet i själva verket har en botten. Den ligger på plats 18, och nu är det bara att börja klättra.
För det andra, vi fick en 12- poängare av Malta! Det betyder att ett av länderna i Europa tycker vi hade årets bästa låt! Det är inte alls illa.
För det tredje. Vi är tvungna att kvala även nästa år. Fantastiskt positivt, då det tvingar tittarna att notera vårt skitbidrag redan i kvalet.
För det fjärde, titta på de länder vi har bakom oss. Storbritanien, Frankrike, Tyskland. Riktiga giganter. Som vi sopade banan med! I ditt ansike. I-D-I-T-T-A-N-S-I-K-T-E.

Med andra ord ska man inte alltid svälja vad de svenska medierna säger, utan tänka efter lite själv. Jag tycker mina argument ovan bevisar vilken supermakt vi är när det kommer till schlager. Se upp Moskva, säger jag bara! Nästa år kommer vi klättra ytterligare några placeringar. Fortsätter den positiva trenden, kommer vi vara stolta arrangörer av Eurovision song contest senast år 2048!


Sedan var det dags för final ett i matchserien mellan Detroit och Pittsburgh. Egentligen skulle vi ned till glädjespridarna och se det, men de hade helt tippat gått ut på krogen. Jag fick arbeta lite, och tillslut hittade jag en live stream- server där vi kunde följa matchen.

Det var länge sedan jag såg en hel match i NHL, och jag hade helt glömt bort temposkillnaden mellan denna liga och den svenska. För jävlar i mig vad det gick undan! Kanske inte så konstigt, då dessa två lag inte direkt är kända för att spela långsamt, men ändå. Matchen slutade med en solklar fyranollseger för de röda, och jag tror det här kan räcka hela vägen!

Vad händer idag då? Söndag är alltid ätardag, precis som fredag och lördag. Och onsdag. Och måndag... Jag har förhoppningar och ett tiopack negerbollar (yes, I said it), några liter iskall mjölk och en trevlig rulle. Nästa vecka blir den sista innan jag åker hem till Östersund och firar syster Anja då hon tar studenten. Det ser jag verkligen fram emot, och jag är oerhört stolt över dig Anja! Nu har du de två bästa veckorna i ditt liv framför dig. Lyd mitt råd och ta vara på de! För efter det börjar "vuxenlivet" som inte alls är så vuxet som alla säger. Titta bara på mig. Tihi.

Torsdag

Igår var allting bra.
Jag behövde inte utlösa några brandlarm. Inte heller var jag tvungen att misshandla proppskåpet. Istället jobbade jag häcken av mig, precis som alla andra gjorde. Resultatet blev hemgång vid halv åtta, och finalen var räddad! Inte bara det, United vann! Drogba blev utvisad! John Terry grinade! Just då levde jag verkligen i nuet. Kunde inte ha vart lyckligare.

Men sen hände någonting. När jag skulle gå ut och plinka lite på gitarren, var den borta! Tydligen hade Kim, gitarrens ägare, varit här och hämtat den tidigare under dagen. Glädje förvandlades på en hundradels sekund till sorg. Allting gick så fort. Jag kommer ihåg hur ett åskmoln steg över mig. Allting svartnade. Tårarna rann ned för mina kinder. Sorg gav vika för ilska. Jag hatade allt. Satt på min stol framför datorn, stirrandes på tabulaturen för "Stairway to heaven". Jag hade bara ett stycke kvar av låten. Försökte vissla det. Gick inte alls. Åååååååhhhh!!!

Nu sitter jag här igen. Trodde att natten skulle dämpa min vrede. Där hade jag fel. Sitter och lyssnar på en technoremix av terminator- låten. Inte för att jag vill, men jag kan inte byta till en skön gitarrlåt. Det skulle ta knäcken på mig. Bara tanken på att höra, men inte kunna spela med. Det känns som jag har förlorat min livspartner. Smärtan är för stor. Jag drunknar i detta hav av olycka.

Champions League- final

Så är dagen äntligen här. Två giganter ska göra upp. En skall två, en skall falla. Att Man U kommer vinna är redan skrivet i sten, så jag har egentligen bara två frågor.

1. Kommer finalen gå till straffar?
2. Hur ska jag göra för att hinna se skiten? Slutar 23 egentligen.

Fråga ett tänker jag inte ens ge mig in på, då jag är totalt värdelös på att spekulera i sporter (jag tippade Arsenal som Premier League- vinnare och Milan som segrare av CL)
Fågeställning två kan jag dock fundera lite över, då mitt välmående är direkt avhängande på om jag får se finalen idag.

På jobbet har vi ett system, där vi får lov att gå hem när vi är klara med dagens beställningar. Eftersom det är ganska lite att göra just nu, finns chansen att vi är klara till 21. Detta är dock inte vattentätt, så jag måste givetvis ha en backup- plan.

Igår spenderade jag någon kvart på att utforska lokalerna på Ahlsell. Det jag hittade, som var av intresse, var tio brandlarm, en metallsåg, ett proppskåp samt ett litet paket med Marylandkakor.
Skulle det vara så att vi har fått in massor med ordrar idag, har jag alltså några olika alternativ som kan resultera i tidig hemgång.

Brandlarmen är jättebra. En tändare, sen är det klart. Larmen är kopplade till ett stort sprinklersystem, och jag tror inte de kommer hålla kvar oss om alla varor är dyblöta.

Metallsågen är egentligen onödig, då vi har 8 tons-truckar till förfogande. Att ramma hyllor kan dock vara ganka farligt då det ligger riktigt tunga saker på dessa, så om jag istället sågar lite i metallstommen först, kan jag nog riva ned skiten med hjälp av ett välriktat kast med EU- pall.

Angående proppskåpet. Eftersom lagret är beroende av elektricitet, kan det också vara en idé att slå sönder det. Här är det dock viktigt att vara ganska våldsam. Vi vill ju inte att något smartskaft ska kunna reparera det sen.

Att köra en kombination av alla alternativ kunde också vara något. Då måste man dock värdera om en ökad chans för att bli hemskickad väger upp riskerna för att bli påkommen. Inte heller blir det bättre av att jag skrivit upp min lilla kupp här. Får bli att radera inlägget sen.

Kakorna då? Ja, vad brukar man göra med kakor?!

Veckoordning

Måndag: Gå till jobbet, boka biljett till Östersund

Tisdag: Gyma, gå till jobbet, fortsätta på låten till Stina P.

Onsdag: Gyma, gå till jobbet, CL- final, färdigställa låten till Stina P.

Torsdag: Gyma, gå till jobbet, handla, framföra låten till Stina P.

Fredag: Gå till jobbet, ta en fredagsöl, bli salongsberusad, inse att Stina P inte gillade låten, tycka det är skitjobbigt att inte kunna vara alla till lags.

Lördag: Äta lördagsfrukost, skriva om låten till Stina P. Framföra låten som nu är mer "kärleksfull". Få en dansk skalle till svar med motiveringen; Kärlek behöver inte sjungas "Stina du har så fina... de vill jag smeka när jag med dig leka... Reflektera över varför inte sex, drugs, rock´n roll och en naken Stina P är kärleksfullt. Bomma utgången, somna i soffan.

Söndag: Vakna upp bakfull, må dåligt, hata mig själv för att jag alltid skapar så hjältegrymma förutsättningar för en ok söndag. Lova mig själv att skriva en annorlunda veckoordning för nästa vecka.

Vilodagar

Ibland måste man ge sig själv ett break. Jag har försökt skriva saker, men det har alltid slutat med att jag raderar inlägget, då det bara blir skit.

Först skulle jag skriva om 17e maj, den enda dagen på året då man inte vågar visa sig i Oslo som svensk. Jag hade skrivit ned säkert 10 anledningar till varför denna dag är djävulens påfund. Precis innan jag skulle posta inlägget, ångrade jag mig eftersom jag inte vill framstå som en idiot, och förolämpa alla norrmän som läser här. Nu i efterhand ångrar jag mig.

Jag är en idiot! Jag vill förolämpa folk! Kanske inte just norrmän, men varför skulle jag ångra mig? Norrmän tar nog inte mer illa vid sig än vad andra gör. Dessutom har man mycket gratis då man ska kränka våra fränder i väst. De äter ju för fan våfflorna med gräddfil, sylt och brunost...




















Sen försökte jag skriva om helgens bravader. Vi hade två underbara förfester hos oss fredag, lördag, men det är inte lätt att publicera något, då det tar 5 minuter för varje bild att laddas... Det var dock urspårat värre.




























Det sista jag försökte skriva om, var varför varje söndag är missär, och varför jag inte orkar ta tag i saker. Det blev dock lite för tungt, då jag var alldeles för ärlig mot mig själv. När inlägget var klart satt jag nästan och grinade, så även de raderna fick se sig slagna av delete- tangenten.


Nu sitter jag här, iklädd morgonrock och med gitarren i knäna. Jag vill verkligen hålla bloggen levande, och jag tror inte att det är någon fara. Alla måste få ha off- dagar, och nu har den här bilen gått på tomgång alldeles för länge. Dags att varva sönder skiten!

Att fånga dagen

Ok, äntligen dags för ett seriöst inlägg! Jag ska göra mitt bästa för att hålla det på rätt nivå, så jag påminner redan nu mig själv att avsluta med en ordkoll så varken "bröst" eller "ligga" finns med.

För två dagar sedan fick jag låna en bok av Jonas. Titeln är "Älska dig själv", och hur självgott det än låter, kan jag med handen på hjärtat säga att den givit mig mer än någon annan bok. Och då har jag bara kommit till kapitel fyra. På baksidan av boken kan man läsa:

Känner du dig handlingsförlamad, osäker och deprimerad? Plågas du av skuldkänslor eller ångest? Tycker du dig sitta fast men vågar ändå inte satsa på något nytt? Skjuter du upp saker och ting till i morgon, nästa vecka, nästa år? Den amerikanske psykologen Wayne Dyer hjälper dig att förstå varför du reagerar som du gör och ger dig samtidigt lättföljda råd om hur du skall kunna bli kvitt dina problem. I likhet med många omvälvande idéer är Dyers tes anmärkninsvärt enkel. Du bestämmer över dig själv! Vi har bara detta enda liv. Sluta upp med att undra över vad andra tycker och tänker - lev ditt eget liv i stället ! Bestäm dig för vad du vill och följ det ! Varför vara olycklig när möjligheterna att vara lycklig - på dina villkor- är oändliga?

Boken handlar alltså om jakten på lycka, och beskriver hur lyckan hjälper oss att leva i nuet. Det finns två anledningar att jag tar upp just deta ämne på bloggen. Den ena är att jag vill omformula boken med egna ord, då det hjälper mig att förstå bättre. Den andra anledningen är att jag vill dela med mig av Wayne W. Dyers tankar, eftersom jag anser att det är varje människas plikt att leva livet fullt ut. Jag kommer att lägga in lite egna tankar och reflektioner med, men grundidéerna kommer från författaren. Det här blir bara en liten introduktion. Jag ska försöka uppdatera emellanåt, då jag känner att en fördjupning är på plats.


---------------


Mitt huvud går ständigt på högvarv. Antingen tänker jag på saker som varit, eller så funderar jag på framtiden. Jag har märkt att detta inte bara är tidskrävande, utan att det framförallt blockerar mina möjligheter att ta vara på det som sker just nu. Att leva i nuet är extremt svårt, och med alla "då" och "sen" i huvudet är det omöjligt. Med hjälp av boken har jag hittat visa saker som motarbetar mina ambitioner att ta vara på nuet, och jag ska försöka analysera dessa för att se varför jag resonerar som jag gör. Vet jag det, har jag givit mig en chans att åtgärda dessa, och då ligger lösningen betydligt närmare till hands.

Är det något jag är, så är det handlingsförlamad. Detta betyder inte att jag är oförmögen att utföra alla tänkbara handlingar, utan att det finns vissa saker, stora som små, som jag vill men inte vågar ta tag i. Ta den söta tjejen jag såg för några dagar sen. Jag satt bakom henne på tunnelbanan, och respektlös som jag är, lyssnade jag på hennes mobilsamtal. Hon var så otroligt positiv, och hennes utstrålning smittade av sig på mig. Måste jag säga att hon var brutalt vacker?
Där sitter jag alltså. Hade jag levt i nuet, hade jag tagit kontakt med henne så fort hennes samtal tog slut. Men icke sa Nicke.

Tänk om hon inte vill prata med mig? Gosse, skulle jag göra bort mig då eller! Nej, nackdelarna överväger fördelarna, så jag lyssnar på musik istället.


Nu i efterhand ångrar jag mig. Jag försöker att inte tänka på det, men det är så lätt att bli överanalyserande. Hade vi klaffat? Hade det till och med kunnat sluta i en fika på stan? Hon var vacker alltså...

Anledningen att jag inte agerade i det här fallet beror på dåligt självförtroende. Dåligt självförtroende kommer från behovet av andras gillande. Detta är något som kommer från vår egen kultur. Redan som liten lär vi oss kolla precis allt med mamma och pappa innan vi gör det. Vi vill veta att det är ok, för att inte förlora någons gillande genom en handling på eget initiativ.
När jag valde att inte inleda en konversation med den där söta tjenen, var det för att jag var rädd att hon inte skulle tycka om mig (dissa mig med andra ord). Rädslan för att inte vara omtyckt hindrar alltså mig från att leva i nuet. Hur ska jag råda bot på detta? Enkelt. Jag ska älska mig själv!
Genom att älska mig själv, kommer jag släppa min rädsla för att inte få den respons jag hoppades på, eftersom jag redan är säker i mig själv.

Älskar man sig själv, leder det blandannat till att man slipper vara handlingsförlamad, och det leder i sin tur till att man kan ta vara på väldigt många tillfällen man annars missar. Exemplet ovan var bara ett av många exempel där det visar sig att ett problem ofta bottnar i dålig självrespekt.

Att lära sig älska sig själv är både en lång och komplicerad vandring. Är det någon som är intresserad av denna lärdom, kan jag verkligen rekomendera boken. Har du läst det här, och undrar vad jag egentligen pratar om, ska jag nedan uttrycka mig lite annorlunda.

Läs boken och du kommer öka dina chanser till att få... spela kort... Tur man avslutade med en ordkoll.

Onsdag

Så sitter man här igen. De senaste inläggen jag skrivit har kanske varit en smula oseriösa, och jag vill så gärna väga upp dem med i alla fall ett inlägg som osar allvar. Helst ett som inte tar upp kärlek, och allt vad det innebär.

Men det enda jag kan tänka på just nu är bröst, riktigt feta bröst!!!

Dessa tankar är ett resultat av en väldigt orolig natt, där jag sov max 4 timmar, uppdelat i 45-minutersintervaller. Varför jag hade svårt att sova vet jag inte, men jag kan uppriktigt säga dessa småperioder av sömn gav mig sjuka drömmar.
I en av dessa var jag ute i skogen, iklädd Robin Hood- mundering. Hittills var ju allt normalt, men efter att ha strövat runt i kanske 20 minuter, kom jag in i en tät dimma. Det var kanske inte Lützen -1813, men den var tät nog att dölja den vegetationsförändring som ägde rum. För nu var det inte längre skog, utan istället ett enormt åkerfält.
Jag stod i mitten och runt mig var ett storskaligt krig i full gång. Jag vet inte vilka det var som krigade, men jag kommer ihåg att det bara var tjejer. Tjejer som hade sjukligt stora bröst. Faktum är att de var så stora att de inte kunde gå upprätt, utan istället kröp och fäktades på alla fyra. Efter ett tag kom dimman på nytt och svepte iväg dessa fantasimänniskor.
Kvar stod jag. Även om jag visste att jag var inne i en dröm, kändes det helt galet. Efter att dimman försvann var det bäcksvart. Marken var borta. Jag bara föll rakt ned i ingenstans. Det kändes så verkligt. Efter ett tag såg jag mark. 100 meter kvar och jag accelererar fortfarande. 50 meter och jag känner hur ont det kommer göra. 40 meter. 30, 20, 10, bang!!! Jag vaknar.

Någon som ens orkar försöka tyda?

Jonas Bengtsson Tribute

Jonas har förmågan att alltid få mig att dra på smilbanden, så det kändes helt naturligt att framföra en låt till hans ära. Tack för de stunder du givit mig älskling!









Jonas Bengtsson, One Love

Ny applikation på Facebook!

Nu har jag fått en sån där snilleidé igen! De flesta tillämpningar på Facebook är totalt värdelösa, och det tror jag alla kan hålla med om.

Ta "top friends" till exempel. Vad är det för jävla dagisnivå? Man borde inte känna ett behov efter att visa alla vem eller vilka (i vissa fall kan det handla om ett 50-tal personer man är "bästis" med...) man tycker om extra mycket. Det skapar bara avundsjuka hos andra (vilket också bevisar att några aldrig vuxit upp från lekskolan).

Eller ta "pirates vs ninjas". Vad fan, kom igen. Jag har faktiskt bättre saker för mig, än att anordna fiction fights där resultatet är helt slumpmässigt. Hade man fått se två personer, utklädda till ninja och pirat, göra upp tills bara en står kvar, hade jag kunnat tänkt mig att slänge ett extra öga.

Det finns dock en applikation som gav mig min idé. Just programmet i sig är ganska värdelöst, medan namnet på det är hyperintressant, vi pratar om "Where I've been". Det hela går ut på att pricka in sina tidigare resemål på en karta, allt för att skryta över vilka länder man har besökt. Helt värdelöst alltså.

Så vi tar namnet, ändrar det lite för att inte begå något brott (säg att vi kallar det för "Where I've been in") och voilá! Idén är kläckt!

Här skriver man helt enkelt upp alla man har legat med. Programmet samkör alla vänners lisor med din egen, och nu kan vi enkelt se vilka som är buksvågrar. Eftersom man också skriver in datum då aktiviteten ägde rum, kan vi även se vem som var pucketta. Allt kommer vara lättöverskådligt i form av ett träd.
För att folk inte ska känna sig utelämnade, kommer man vara tvungen att göra en egen lista innan man kan se sina vänners. Ju fler detaljer du lämnar ut, desto fler bonuspoäng får du. Dessa poäng kan sedan användas till att köpa tröjor med texten "I said it, and Im proud of it!"

Detta program kommer samköras med en annan tillämpning, nämligen "Where I want to be". Här listar man personer man skulle vilja ha samlag med. Nu parallellkörs de båda programmen för att se om någon kompis har vart där man vill vara. Är det så, kommer ett meddelande automatiskt skickas till den vännen, som nu kan coacha dig lite på vägen!

Jag kan tyvärr inte programmering, men om någon känner sig manad, får du gärna bli min partner! Arbetspartner that is, för vill du ligga med mig får du vänta tills programmet kommer ut!

Parkhäng, utgång och en full Jonas

Glädjen var enorm då jag vaknade upp pigg. Fredagen var både blöt och jäkligt rörig, så det kändes som ett smärre mirakel att mitt huvud var där jag var.

Efter att ha släpat mig ned på stan och köpt ett linne, bar det iväg till Sofienbergsparken. Att det var mycket folk där är ingen överdrift, utan snarare motsatsen. Det kändes ganska naturligt att ta en öl direkt, då stämningen nästan krävde det.



















Allt efter att tiden gick, strömmade nytt folk in. Christian var såklart där, stekare som han är.




















Alex och Trygve var redan på plats när vi kom, parklejon som de är.
















Kalle kom han med, såklart! Här samtalar han med autraliensaren Aron.
















Joel och Peter agerade grillmästare. Ni gjorde en stabil insats grabbar!




















När magen äntligen var mättad fanns bara en sak att göra, nämligen parkhänga!







































































4 timmar, 6 öl, två myggbett och en borttappad nyckel senare var det dags att bege sig hem för lite personlig uppussing. Trodde jag, för helt plötsligt fann jag mig själv sittandes på en uteserverig tillsammans med Jonas, Gustav, Jakob och deras arbetskompis Mats. Nya rundor beställdes in, och vi började alla känna hur skönt det var att komma in i andra andningen.



































































Nu skulle vi egentligen till Frognerparken och träffa Jonas arbetskompisar, men tiden var inte vår vän för tillfället. Istället styrde vi kosan mot Mari o co för lite förfest. Jag måste erkänna att man var lite svårstartad efter att ha solat sig hela dagen, men när vi väl kom igång, kom vi igång på allvar!







































































































































Vi hade ett jäkla jobb med att bestämma vart vi skulle gå ut, men efter många om och men föll valet på "Livingroom". Inget dåligt val med tanke på att det verkligen var fullt ös, medvetslös där inne.


























































































































Dagen avslutades på Burger King, där jag äntligen fick kramas lite. Med vem? Tror du? Joel och Rickard såklart. Det var nu någon gång som Stina ringde till mig. Tydligen hade Jonas blivit utslängd från Livingroom, och nu gick det inte att få tag på honom. Vi var faktiskt ganska oroliga ett tag. Mobilen var avstängd, och för varje gång vi försökte ringa steg oron i kroppen. Tillslut, efter kanske 30 försök, svarade han dock. Tydligen var han någonstans på Universitetsgate, nära Adecco.

Jaha, tänkte vi och började vandra. Väl där fanns såklart ingen Jonas Bengtsson. Jag och Stina var båda på fantastiskt dåligt humör, och att sitta där gjorde inte saken bättre. Vi ringer igen. Jodå, han är tydligen fortfarande på den här gatan. Tror vi, för det är inte helt lätt att förstå vad han menar. Efter att ha väntat en timme, kommer tillslut Jonas.
Vilken syn, säger jag bara! Han har köpt en hamburgare, modell större, på nåt ställe, och eftersom mannen i fråga är glutenalergiker, kan han inte äta brödet. Detta har han löst brilliant genom att äta själva köttbiten med högerhanden, samtidigt som han håller brödet med vänster och slickar upp dressingen. Tydligen kan man slicka med mer än tungan, för hela ansiktet är helt och hållet indränkt. Genast blev man på lite bättre humör, Jonas har förmågan att få en att skratta, i alla situationer.

Summering av en galen helg...

Fredag var tänkt som en lång förfest inför lördagen. Men som vanligt spårade den, precis som alla andra fredagar har gjort.

Kvällen inleddes hemma hos den fantastiska fyran, som dagen i ära hade fått besök i form av Henrik och Malin.























































Att sitta med en öl i handen och se se solen gå ned, är som hämtat ur ett avsnitt från Sunset Beach, och nog kände man sig lite som Ben när man satt och suktade efter sin alldeles egna Meg.




















Som vanligt var det mycket kärlek hemma hos grabbarna grus.



















Efter att solen hade gått ned, var det dags att damma av exbåxet och spela lite fotboll.



















Halvjuggen Darko vet hur en boll ska sparkas, så honom rådde ingen på.
























Kanske inte var så konstigt, då motståndarna var tvungna att sitta bredvid Malin. Kan inte vara lätt att koncentrera sig på spelet då hon sitter så nära och är så snygg!

























Sedan bar det iväg till Stravinski, där vi inte bara fick gå in på lista, utan också fick ett vip- bord, skumpa och gratis drinkar. Jag vet att jag ser bra ut, men kan det verkligen vara det som fick barägarna att bjuda oss på allt det?!
























































Skål!




















Här slutade min kamera fungera, men jag kan säga att kvällens sista 3 timmar spenderades på dansgolvet. Total lycka! Nu var det bara att gå hem, sova ruset av sig, och ladda om för morgondagen. Parkhäng stod på agendan, och finväder var utlovat!