Först skulle jag skriva om 17e maj, den enda dagen på året då man inte vågar visa sig i Oslo som svensk. Jag hade skrivit ned säkert 10 anledningar till varför denna dag är djävulens påfund. Precis innan jag skulle posta inlägget, ångrade jag mig eftersom jag inte vill framstå som en idiot, och förolämpa alla norrmän som läser här. Nu i efterhand ångrar jag mig.
Jag är en idiot! Jag vill förolämpa folk! Kanske inte just norrmän, men varför skulle jag ångra mig? Norrmän tar nog inte mer illa vid sig än vad andra gör. Dessutom har man mycket gratis då man ska kränka våra fränder i väst. De äter ju för fan våfflorna med gräddfil, sylt och brunost...
Sen försökte jag skriva om helgens bravader. Vi hade två underbara förfester hos oss fredag, lördag, men det är inte lätt att publicera något, då det tar 5 minuter för varje bild att laddas... Det var dock urspårat värre.
Det sista jag försökte skriva om, var varför varje söndag är missär, och varför jag inte orkar ta tag i saker. Det blev dock lite för tungt, då jag var alldeles för ärlig mot mig själv. När inlägget var klart satt jag nästan och grinade, så även de raderna fick se sig slagna av delete- tangenten.
Nu sitter jag här, iklädd morgonrock och med gitarren i knäna. Jag vill verkligen hålla bloggen levande, och jag tror inte att det är någon fara. Alla måste få ha off- dagar, och nu har den här bilen gått på tomgång alldeles för länge. Dags att varva sönder skiten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar