Efter att ha släpat mig ned på stan och köpt ett linne, bar det iväg till Sofienbergsparken. Att det var mycket folk där är ingen överdrift, utan snarare motsatsen. Det kändes ganska naturligt att ta en öl direkt, då stämningen nästan krävde det.
Allt efter att tiden gick, strömmade nytt folk in. Christian var såklart där, stekare som han är.
Alex och Trygve var redan på plats när vi kom, parklejon som de är.
Kalle kom han med, såklart! Här samtalar han med autraliensaren Aron.
Joel och Peter agerade grillmästare. Ni gjorde en stabil insats grabbar!
När magen äntligen var mättad fanns bara en sak att göra, nämligen parkhänga!
4 timmar, 6 öl, två myggbett och en borttappad nyckel senare var det dags att bege sig hem för lite personlig uppussing. Trodde jag, för helt plötsligt fann jag mig själv sittandes på en uteserverig tillsammans med Jonas, Gustav, Jakob och deras arbetskompis Mats. Nya rundor beställdes in, och vi började alla känna hur skönt det var att komma in i andra andningen.
Nu skulle vi egentligen till Frognerparken och träffa Jonas arbetskompisar, men tiden var inte vår vän för tillfället. Istället styrde vi kosan mot Mari o co för lite förfest. Jag måste erkänna att man var lite svårstartad efter att ha solat sig hela dagen, men när vi väl kom igång, kom vi igång på allvar!
Vi hade ett jäkla jobb med att bestämma vart vi skulle gå ut, men efter många om och men föll valet på "Livingroom". Inget dåligt val med tanke på att det verkligen var fullt ös, medvetslös där inne.
Dagen avslutades på Burger King, där jag äntligen fick kramas lite. Med vem? Tror du? Joel och Rickard såklart. Det var nu någon gång som Stina ringde till mig. Tydligen hade Jonas blivit utslängd från Livingroom, och nu gick det inte att få tag på honom. Vi var faktiskt ganska oroliga ett tag. Mobilen var avstängd, och för varje gång vi försökte ringa steg oron i kroppen. Tillslut, efter kanske 30 försök, svarade han dock. Tydligen var han någonstans på Universitetsgate, nära Adecco.
Jaha, tänkte vi och började vandra. Väl där fanns såklart ingen Jonas Bengtsson. Jag och Stina var båda på fantastiskt dåligt humör, och att sitta där gjorde inte saken bättre. Vi ringer igen. Jodå, han är tydligen fortfarande på den här gatan. Tror vi, för det är inte helt lätt att förstå vad han menar. Efter att ha väntat en timme, kommer tillslut Jonas.
Vilken syn, säger jag bara! Han har köpt en hamburgare, modell större, på nåt ställe, och eftersom mannen i fråga är glutenalergiker, kan han inte äta brödet. Detta har han löst brilliant genom att äta själva köttbiten med högerhanden, samtidigt som han håller brödet med vänster och slickar upp dressingen. Tydligen kan man slicka med mer än tungan, för hela ansiktet är helt och hållet indränkt. Genast blev man på lite bättre humör, Jonas har förmågan att få en att skratta, i alla situationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar